Monthly Archives: juni 2012

Medietips för regniga dagar: Paul Rusesabagina och Hotell Rwanda

Idag invigs musik och idéfestivalen Peace and Love av Paul Rusesabagina (läs gärna deras artikel om honom).

Paul Rusesabaginas historia blev känd för världen när filmen Hotell Rwanda kom 2004. I dagens SvD  finns en intervju och lite bakgrundsfakta till Paul Rusesabagina – läs gärna även den. Men om ni inte sett filmen Hotell Rwanda – så gör det. Det är en film som tyvärr fortfarande är ständigt aktuell. I vår undervisning använder vi tyvärr fortfarande klipp ur den filmen för att belysa frågor kring kolonialt arv, rasism, mediernas roll och ”att historien upprepar sig själv”. Just nu pågår liknande händelser i Syrien som skedde i Rwanda. I Darfur och Kongo har även där skett vad många skulle kalla folkmord.  Läs gärna SFI:S handledning till filmen.

När det är tråkigt väder ute så kanske filmer på temat Folkmordet i Rwanda känns som den roligaste av avkoppling men när ni känner att fiktiva mord i Midsomer och i svenska deckare börjar tråka ut er – kolla även in två andra filmer på temat. Den ena filmen är Jens Assurs – Den sista hunden i Rwanda – som SFI säljer som ett paket med både film och handledning (Den finns även på de flesta AV-centraler). Filmen är kort och passar därmed utmärkt i undervisningen som utgångspunkt för samtal kring teman som folkmord, civilkurage, kolonialism och medias roll i konflikter. En annan mycket bra film på temat som  visas på SVT med jämna mellanrum är filmen Shake Hands with the Devil: The Journey of Roméo Dallaire. En film om den som från FN som hade militärt ansvar i Rwanda. Filmen går att köpa från utlandet. Men den visas som sagt ofta på SVT så håll ögonen öppna.

Annonser

Hur talar man inför en publik ?

Mr Shrimp

Vi vet väl alla hur svårt det kan vara att stå inför en publik. Om du är lärare så är det ju nästan ett allmäntillstånd. Isåfall vet du också hur svårt det kan vara för den som är ovan att handskas med situationen. Den kräver mycket övning och många elever kämpar med sin scenskräck. Inte ens på lärarutbildningen fick vi särskilt mycket träning i eller problematisering av detta så viktiga område. Hur gör man egentligen för att nå ut till en publik? och för att trivas framför en publik?

Vi vill tipsa om en serie smått geniala filmer från Data- och Systemvetenskapliga Instutionen vid Stockholms Universitet. De är skapade som hjälp till de som skall undervisa på institutionen, till lärare. Det är sju små filmer som bryter ner den utsatta undervisningssituationen i delar vilket gör den mycket lättare att handskas med. Vart skall man titta? Vad gör man med sina armar? Vad gör man ned händerna? Skall man röra på sig eller stå still? Vad säger mitt kroppsspråk? Vågar jag rikta mig till publiken eller vill jag gömma mig? Skall detta filmas?

Vi slår vad om att dessa filmer även skulle vara till fantastisk hjälp för många av dina elever.                     Det är samtidigt en god repetition och påminnelse om hur du använder dig själv inför en publik.           Klicka på bilderna på tavlan så visas filmerna med Herr Räka 🙂

Alla vill ha OER – Öppna lärresurser – Open Educational Resources

Image

Omvärldsbloggen som drivs av Skolverket hade ett mycket bra inlägg av Stefan Pålsson om öppna lärresurser (OER) för en vecka sedan. Den förtjänar att lyftas fram. Den redogör förtjänstfullt för den enkätundersökning OECD gjorde hösten 2011 om nationell OER-politik. Denna publicerades för bara ett par veckor sedan.

Av 34 medlemsländer svarade 28 på enkäten, vilket anses vara ett bra resultat under de tidsramar som förelåg. Svarsfrekvensen tyder även på med hur stort allvar man ser på dessa frågor i medlemsstaterna. Tyvärr erbjuder rapporten en läsning som får mig att skämmas som svensk. Ett citat ur Omvärldsbloggen:

”Tjugotre av ländernas regering och myndigheter är på något sätt engagerade i arbetet med öppna digitala lärresurser. Det kan handla om statliga initiativ och projekt eller andra former av stöd. Sexton av länderna hänvisar till öppna digitala lärresurser i sina utbildningsstrategier, och i sex av länderna har man en särskild strategi eller policy kring öppet undervisningsmaterial.

Elva länder diskuterar just nu om det kan vara aktuellt att införa en sådan strategi eller policy. I tre av länderna förekommer det inga diskussioner om detta, och man tror inte heller att det kommer att ske inom den närmaste framtiden. Sverige är ett av dessa tre länder.den digitala agendan för Sverige sägs det att de frågor som rör digitala läromedel och lärresurser, är det upp till skolhuvudmännen och marknaden att själva hantera och lösa.”

Detta lysande inlägg publiceras på en blogg som drivs av Skolverket. Ett Skolverk som samtidigt håller på att strypa sina medel till Multimediabyrån som sedan starten skapat fantastiska öppna lärresurser. De senaste åren har de inte fått ett öre till att arbeta med Multimediabyrån. Än mindre att utveckla nya resurser. Det enda som nu håller dem vid liv är deras framgångar med PIM. Frågan är när Multimediabyrån kommer att tvingas till marknadsanpassning, och hur öppna deras lärresurser då kommer att vara.

lektionstips: Det var en gång en saga…

Vi vet att de flesta av era elever redan har slutat skolan. Vi vet även att många av er kommer börja nästa termin med sagor och myter.

Idag fredag den 8 juni 2012 – så går Snow White and The Huntsman upp på svenska biografer. Det är en film som har en hel del problem som film men det är ändå en klassisk saga. Den är gjord rakt av efter Joseph Campbells ”the heros journey” eller ”monomyth” – på svenska Hjältens resa eller monomyt. Arbetar ni med sagor och myter så finner ni i Campbells: ”Hjälten med tusen ansikten”  en bra handledning att hålla i handen när ni arbetar med dessa frågor. I denna bok (nyöversatt till svenska 2011) – finns den sk. Hjältens resa. Hjältens resa är en berättelsestruktur som enligt Campbell återkommer i de flesta mytologier genom årtusendena.  I Slutet av 70-talet började en del unga amerikanska filmskapare som George Lucas och Steven Spielberg skapa filmer som byggde Campbells idéer. Den kanske mest tydliga och klassiska ”Hjältens resa” filmen är föga förvånande just Star Wars (och de två efterkommande filmerna Rymdimperiet slår tillbaka och Jedins återkomst). Det Lucas lyckades med där är att göra tre filmer som var och en följde hjältens resa men sedda som trilogi, som en gemensam berättelse, följde ”Hjältens resa”.

En av de vanligaste och den mest rättfärdiga kritiken mot Hjältens resa är att den är väldigt patriarkal. Visst finns de även kvinnor med i boken men de är ytterst få. Men en hjälte är väl en hjälte? En hjälte är en hen? Oavsett från när berättelserna är, eller? Vi lever i en tid då kvinnor i väst lyckligtvis får allt mer makt. Vi lever även i en tid då man i populärkulturen allt mer tillåter att kvinnor går igenom hjältens resa. Inte minst i vår och sommar blev detta väldigt tydligt.  Under våren kom två nya Snövitfilmer – som båda förändrar perspektiven gällande den klassiska sagan. Inte minst Snow White and The Huntsman är en väldigt klassisk hjältens resa berättelse med en kvinna i huvudrollen.  Man kan faktiskt bocka av varenda del av hjältens resa under filmens gång. Under hösten och våren har vi även haft en TV-serie som heter Once upon a Time med en ny ”hjälte Snövit” i en av rollerna. Årets näst största film på bio har även den en tydlig kvinnlig hjälte (Katniss Everdeen) som går igenom alla stegen i Campbells sammanställning. Så både boken Hungerspelen och filmen Hunger Games följer hjältens resa troget. Vill ni arbeta med den så finns det en handledning med en del som handlar om just hjältens resa.  Läs den här. 

På bio just nu kan man även se ytterligare en kvinnlig hjälte som genomgår en hjälteresa i Prometheus. Elizabeth Shaw (Noomi Rapace) är en just en klassisk kvinnlig hjälte på resa på samma sätt som hennes föregångare/efterföljare Ripley var i den första filmen. Ett av de bästa dragen Ridley Scott gjorde med Ripley i den första filmen var att ändra kön på henne, från en man i bokförlagan till kvinna i filmen. På så sätt visade Scott just att det inte är könet som gör en till en hjälte på väg. Det verkar som fler filmskapare har uppfattat det – inte minst verkar den poletten trillat ner hos Disney som i sina senaste filmer Prinsessan och Grodan, Trassel och nu i sommar Modig (the Brave) – gör tjejerna till hjältar och männen till hjälpare istället för tvärtom.

Så i höst har ni en del kvinnliga hjältar att arbeta med när ni kommer tillbaka till skolorna. Hunger Games, Snow White and The Huntsman, Mirror Mirror, Modig, Prometheus bara för att nämna de mer populära filmerna.

Lektionstips: Är du medieveten min lille vän?

Vi på Filmpedagogerna är lite märkliga av oss – när vi föreläser om nyheter så är det faktiskt så att vi ställer högre journalistiska krav på det icke-kommersiella public service bolaget SVT. En av anledningarna är ju givetvis att SVT själva har en tendens att slå sig för bröstet och hävda sin egen storhet. Så när de gör fel – vill vi gärna påpeka dessa fel och hoppas att SVT  i fortsättningen kommer att leva som de lär.

I senaste Agenda (3/6) har SVT trampat i klaveret igen. Andra tillfällen som vi påpekat kan du läsa om här: https://filmpedagogerna.wordpress.com/2012/02/16/medietips-en-liten-enkel-nyhetsovning-eller-annu-ett-exempel-pa-svts-opartiskhet/ och här: https://filmpedagogerna.wordpress.com/2012/01/13/mediekritik-vilken-sida-star-public-service-pa-offrens-eller-forovarnas/ De hade denna gång ett reportage om Robert Mugabe och FN. Vilken vinkel och hur i alla fall Mats Knutsson ser på FN hör man redan i påan: ”Ett FN som ännu en gång får kritik för att man har alltför nära relationer med diktatorer”. Det bör  påpekas att dessa diktaturer är medlemmar i FN.  Sedan börjar reportaget och i det hävdas att Robert Mugabe i veckan fått frågan om han vill utnämnas till statsman i turism. Därefter får folk uttala sig om det olämpliga i att en person med reseförbud på grund av att han är en diktator skall vara ambassadör för turism. En person i reportaget fick sedan försvara FN:s ståndpunkter vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. etc. Se själv reportaget nedan.

Det finns bara ett problem med hela inslaget. Robert Mugabe fick aldrig frågan. Hur uppkom då detta felaktiga reportage på SVT? Det enklaste vore givetvis om Agenda själva kunde svara på den frågan – och det kanske de gör i veckan om man påpekar att deras reportage byggde på felaktiga uppgifter. Se reportaget här det börjar 10:40 in i programmet.


3/6 – Agenda | SVT Play
.

Så hur kunde det då bli fel? En gissning från vår sida är att journalisterna på Agenda inte är medievetna och brister i sin källkritik. Varifrån kom nyheten? Ännu en gång får Agenda svara för sina källor men förmodligen kom den till Agenda via engelsk press som t.ex. The Guardian. I de flesta fall är The Guardian en trovärdig källa, även om de trampat i klaveret ett par gånger i år. Normalt sett brukar nog inte journalister ifrågasätta t.ex. The Guardians källor, men denna gång är faktiskt tillfälle då de borde. Den nation som var i tydligast konflikt med Mugabes regim och som försökt att, på alla politiska sätt de kan, få honom att avgå – är Storbritannien. Så när engelska tidningar skriver artiklar om Mugabe – då bör man VERKLIGEN kolla källorna. Läser man The Guardians artikel: http://www.guardian.co.uk/world/2012/may/29/robert-mugabe-un-international-envoy-tourism?newsfeed=true så hänvisas till FN:s organs för turisms sida UNWTO  http://leadersfortourism.unwto.org/en. Där finns dock inga uppgifter om att Mugabe utsetts till någonting.

Så källan till The Guardians ”nyhet” får man hitta någon annanstans. Som lärare bör du be eleverna att försöka hitta ursprungskällan till ”nyheten”. Det räcker faktiskt ofta med att Googla efter nyheten för att de skall hitta källan. När de gjort det så kan de fundera på vilken agenda den som var källa till ”nyheten” hade.

Filmpedagogerna arbetar med UNESCO och deras läroplan för Media and Information Literacy (MIL). En av de grundläggande tankarna med detta dokument är att skapa medievetna lärare som skall skapa medievetna elever som skall bli medievetna medborgare. Går man in på den lärresurs som vi håller på att skapa åt UNESCO så man kan i modul 2, 3,4 och 6 träna på att bli medieveten, att lära sig granska nyheter och även öva på källkritik. Den hemsidan når ni här: http://mil-project.org/

%d bloggare gillar detta: