Filmtips: Rapport från Filmdagarna i Malmö

Nu har jag kommit ner till Malmö. Efter ett mycket lyckat lunchmöte var det dags för film. Först ut en av höstens stora svenska snackisar: ÄTA SOVA DÖ – Anagram Produktion AB

.Foto: Johan Lundborg

Det är en film som kommer dela svenska filmkritiker och cineaster. Personligen gillade jag denna moderna svenska version av Cykeltjuven. Regissören Gabriela Pichler har med hjälp av duktiga skådespelare skapat en obehaglig men mycket realistiskt bild av ett Sverige 2012 där vissa inte får plats oavsestt hur mycket de skulle vilja. Att som debutfilm ge sig på att tolka klassikern Cykeltjuven är kaxigt – men Gabriela Pichler lyckas.

Bekas var nästa film. En mycket vacker film fylld med många fina bildlösningar och två små pojkar i huvudrollen som är mycket bra. Men, det håller inte för en hel film. Det är beaktansvärt att göra en film i och om Kurdistan men det räcker inte. Även om filmen på ett realistiskt sätt skildrar människor i Kurdistan (vilket jag inte kan bedöma) så har många av dessa människor blivit stereotyper, likaså en del av miljöerna som springande gatubarn i gränder. Lite synd på en film som lovade så mycket.

Efter detta var det information från Biografcentralen och Buff kring deras projekt att visa filmer för barn 7-14 år. Läs mer här: www.biografcentralen.se Jobbar ni med film och skola så rekommenderar vi å det varmaste att visa dessa filmer för en målgrupp som annars nästan enbart får se amerikanska animerade filmer.

Apropå amerikanska animerade filmer – det blev nästa film ParaNorman av gänget bakom Coralinne. Filmen är lite knepig, inte minst utifrån ett skolbio sammanhang. Filmen som är en lek med olika sorters skräckfilm klätt i en klassisk saga är svår att sätta åldersrekommendation på. Animeringen är fin och det är riktigt kul att få se en animerad film som är animerad på riktigt (dvs allt är inte gjort i en dator utan man har förändrat dockarnas uttryck och rörelser för hand). Gillar man skräckfilm och är i typ högstadieåldern är ParaNorman mycket underhållande. Jag personligen skrattade rätt gott åt stora delar av filmen. Öppningsscenen är given för alla er som vill arbeta med skräck i berättelser med elever. Men vem skall egentligen se denna film på bio i Sverige?

Slutligen Möhippan – behövs det ännu en film om kvinnliga möhippor? svar: Ja. Filmen skiljer sig en hel del från Bridesmaids men har ändå många likheter, den är bitvis riktigt rolig, den har välskriven dialog, bra skådespelarinsatser och är en intressant skildring av samhällets förväntningar på kvinnor och vice versa. Säljs som en komedi men bör ses som ett drama.

Posted on augusti 29, 2012, in Filmer, Medietips and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: