Monthly Archives: juli 2013

Filmtips: Wolverine

wolverineMitt i sommaren. Ett nytt filmtips – denna gång inte Zombies utan superhjältefilm. En ny film om Wolverine från X-men och Avengers (fast i filmens värld har han inte gått med än).  Denna gång, utan alla andra superhjältekompisar från X-men och skurkar som hänger med Magneto. Istället utspelar sig denna film i Japan. Det är det som gör den intressant. Det är även förmodligen det som gör att seriehjältefansen kommer svika och ogilla denna film, mer om det nedan.

Jag gillar japansk film. Gillar, är nog ett understatement, min son heter Akira i mellannamn. Jag skrev mina b och c-uppsatser om de japanska filmerna Blodets tron och De sju samurajerna.  Jag har alltid fascinerats av mötet mellan en så rituell och fortfarande mycket stark och konservativ kultur som den japanska med den kapitalistiska multikultikulturen från USA. I serietidningsform har jag älskat mötet mellan just dessa i serier som Daredevil och just Wolverine. Så när Wolverine hamnar i Japan blir det intressant. För här möts den amerikanska seriekulturen med den japanska. Här möts amerikanska westernideal med japanska samuraiideal. Här möts gamla vapen med modern teknologi. Allt detta har gjorts förut, Hollywood har skapat mycket bra filmer på japanska förlagor: Star Wars, 7 vågade livet, För en handfull dollar, Ett småkryps liv mfl. I Japan har man lånat västerländska klassiker till filmer som Blodets Tron, Ran, Ponyo, Legender från Övärlden m.fl. Sedan har ju många filmer korsbefruktat varandra – Matrix japanska estetik, Battle Royals inflytande på Hunger Games och alla stora japanska skräckfilmssuccéer.

Så funkar detta i Wolverine? Ja, och nej, Ja filmen är i stort berättat som en blandning mellan klassiska samurajfilmer och moderna Yakuzafilmer. Estetitiken i filmen lånar och bugar till filmskapare som Ozu, Mizoguchi och givetvis Kurosawa. Istället för att spränga saker och låta enorma maskiner och superhjältar förstöra hela städer kör man i denna film analogt. Man slåss med svärd, det är jakt till fots etc. Filmens mest spektakulära actionscen sker på taket på ett höghastighetståg. Allt förankrat i en verklighet, även om Wolverines klor inte är så verkliga. Så de japanska inslagen finns med på många olika sätt. Det är ändå hela tiden betraktat med amerikanska ögon. På det stora hela tycker jag det funkar. Det som inte funkar i filmen är att den är gjord för korkade tolvåringar med begränsad kunskap om sin omvärld. Det gör att man får lite för många repliker av slaget: – De här tågen går väl i 500km/h? Vilket betyder att de inom några minuter kommer slåss på taket. Samurajsvärd hålls med två händer = snart kommer det behöva slåss med samurajsvärd med två händer osv. Lite tröttsamt och nedvärderande av publiken. Sedan så går filmen inte ut på att spränga och slå sönder städer i de sista 40 minuterna, så publiken som tydligen verkar älska den sortens handling lär bli besvikna.

Sammanfattningsvis: Wolverine är rätt trogen de serierna med Wolverine som utspelar sig i Japan. Filmen är även en intressant studie i hur japansk och amerikansk kultur möts. Inte ett måste i skolans värld men ändå intressant. Avslutningsvis – en bild som användes för att få in pengar till  Röda Korsets arbete efter Tsunamin – Wolverine och Japan har ständigt varit en kärleksaffär.

Filmtips: World war Z

Behövs det fler filmtips om Zombies för skolan? Tydligen, för här kommer ett till. Vi har tidigare skrivit om Zombiefilmer i skolan här. Vi fick även ett tips på denna handledning. Arbetar ni med serietidningen/spelet/Tv-Serien: The Walking Dead finns en handledning här.

Men nu över till World War Z. Filmen bygger löst på bästsäljaren med samma namn – på svenska heter den Världskrig Z

Filmen har rätt lite med boken att göra av flera anledningar. Dessa anledningar gör ändå en jämförelse mellan bok och film intressant.

wwzpocket

I läroplanen för Svenska ska man ju tex jämföra genrer och berättarsätt. Boken är skriven som en utredning, en skriftlig minneshågkomst 10 år efter att händelserna avslutats och har många olika berättarstilar. Dessa stilar kan jämföras med den stil filmen väljer. Det är en stil där man väljer att inte använda berättarröst förrän filmens absoluta slutscener. Det är ändå spännande att jämföra de olika berättarstilarna. Det är även mycket intressant att jämföra varför man väljer att berätta på det ena kontra det andra sättet. Båda har sina fördelar och nackdelar – båda har sina restriktioner pga mediet de är skapade i dvs bok och film.

Boken har rätt tydliga socioekonomiska kommentarer om vår nuvarande värld. Av olika anledningar har man valt bort dessa i filmen. Ett tydligt val är att man i filmen helt lyft bort Kina – som har en central roll i boken  – förmodligen för att kunna visa filmen i Kina. Det finns fortfarande en hel del intressanta saker att samtala om utifrån historia, biologi och samhällskunskap.

Stilistiskt är filmen väldigt säker, med tydligt och effektivt bildberättande. Det finns flera filmiska blinkningar. Det roligaste är ändå den tydliga blinkningen till Resident Evil-spelen. Det har gjorts film på dessa spel – men de var inte helt lyckade. Här verkar det som om regissören Marc Forster vill visa på hur bra och spännande det hade kunnat bli. Scenerna i ett labb är som hämtade från spelen – och precis som i spelen blir det riktigt läskigt i filmen.

Så vill ni se en blockbuster i sommar som faktiskt håller måttet…World war Z är ett tips för er.

Två saker till. Filmens musik är riktigt bra och effektiv med klara lån från Inception och 28 dagar-filmerna. Lyssna på den här:

Öppningssekvensen är fantastiskt snygg – den bästa jag sett sedan Dawn of the Dead.

%d bloggare gillar detta: