Tv-serierna är den nya romanen – Om True detective och föreläsningen Bok till film

10 mars 2014 sändes sita avsnittet av True detectives första säsong. Samma vecka har Filmpedagogerna premiär på sin nya elevföreläsning Bok till film – film till bok. Dessa två händelser hänger ihop mer än man skulle kunna tro.

Är man svenskalärare och har lite mer avancerad svenskaundervisning inom t.ex samhälls- och naturvetenskaplig inriktning så skall man enligt de nya läroplanerna arbeta mycket med genrekunskap, olika berättarstilar och uttryckssätt i både elevernas läsande och skrivande. Då passar just föreläsningen bok till film – film till bok så bra in för er som arbetar just med detta. Vad har det då att göra med True Detective? Ja, True Detective är en på många sätt unik TV-serie. Kanske främst utifrån aspekten av författande.

True Detective

Inom filmen har man talat om filmens skapare som författare/auteur. Detta främst från modernister som Ingmar Bergman, Akira Kurosawa eller Andrei Tarkovsky. Nyare kända auteurer är Lukas Moodysson, Lars von Trier eller Wong Kar Wai. Kvinnliga auteurer är t.ex. Catherine Breillat, Claire Denis och Catherine Bigelow. Filmskapare som oftast var både regissörer och manusförfattare. Man såg tydligt deras kännemärken och vision, deras författande av berättelsen. Inom populärfilmen så är det allt mer sällan bra berättelser. Speciellt i filmer som är populära hos unga. De som blir bra filmer och bra berättelser bygger ofta på romaner. Populärfilmen är idag allt mer spektakel – en åktur. Inom TV är det annorlunda. Bland de bästa berättelserna om dagens USA kommer från TV-mediet – TV-serier som the Wire, Breaking Bad, Sopranos och Sex and the City har alla blivit fantastiska berättelser om vår samtid. Många spännande serier som går just nu är fantastiska skildringar av vår samtid som t.ex. Girls, Looking och House of Cards Även inom TV så bygger en del serier på böcker som de populära Game of Thrones, Walking Dead och Orange is the New Black. I Sverige har vi flera fantastiska manusförfattare som skriver för spelfilm men verkligen briljerar med sina TV-serier. Två av förra årets mest populära svenska filmer Monica Z och Känn ingen sorg är skrivna av Peter Birro och Cilla Jackert. Deras skildringar av Sverige i serier som Hammarkullen, Det nya landet och Spung är utmärkta berättelser om tillståndet i vårt land.  I både Sverige och USA så är det just manusförfattarna, skaparna av dessa serier som är de nya auteurerna. De är de nya författarna, det är de som skriver de stora romanerna om dagens Sverige eller USA.

Så har vi True Detective. En serie som tar manusförfattaren som skapare och författare till en ny nivå. Det är bland annat därför den är så intressant att tala om gällande bok till film och film till bok. För er som inte känner till True Detective så är det väldigt enkelt en deckarserie som utspelar sig i södra USA. (mest i Louisiana). Huvudpersonerna är två detektiver. Har ni inte sett serien känner ni att detta är väl inget speciellt – det har ju gjorts så många gånga förr. Men nej, det har det inte. True Detective är ett original på många sätt. För det första är det en serie som är skapad så att varje säsong är en berättelse. Karaktärerna och personerna från säsong 1 återkommer inte i säsong 2. Serien är skapad av Nic Pizzalatto. Han har själv skrivit alla avsnitt och producerat hela serien. Ännu mer unikt är att alla 8 avsnitt i säsong 1 är regisserade av samma person, Cary Fukunaga. På det sättet har dessa två verkligen kunnat skapa sin serie, som ser ut på ett speciellt sätt, som berättas på ett speciellt sätt, där man regisserat på ett speciellt sätt. Allt detta skapar faktiskt en unik helhet. Det är utifrån denna helhet som serien blir så intressant att se som en bok – en roman. Det är en berättelse. Det är även berättat på ett sätt som använder sig av det mesta som vi brukar ta upp då vi talar film och bok. True Detective är intressant att studera utifrån genre. Vilken genre är den berättad i? Den är faktiskt berättad i minst fyra genres. Det är en deckare, det är en gotisk berättelse, en skräckberättelse och det är ett sydstatsdrama.  Det mest fantastiska är att alla dessa fyra olika filmiska och litterära genres kan samsas i EN berättelse. Men det är även en perfekt övning att göra i skolan med eleverna – vilka är de olika genredragen – hur känner eleverna igen de olika genredragen? Använd gärna berättarkomponenterna för att analysera genre.

True Detective är intressant att studera utifrån berättarteknik. Hur är berättelsen konstruerad? Den bryter i stora delar mot det klassiska sättet att berätta på som nästan all populärfilm använder. Den är faktiskt konstruerad precis så samma sätt som mer avancerade romaner berättar. Tid flyter, man hoppar framåt och bakåt i tiden, vad som är verkligt och inte, är inte alltid helt säkert. I film och TV litar vi oftast på berättaren. Det gör vi även oftast i litteratur. Men, det finns tillfällen då vi främst i litteraturen märker att berättaren döljer saker för oss. Man kan även märka språkligt att saker inte stämmer. I film sker detta också ibland, att vi när filmen närmar sig sitt slut får se hur det ”verkligen” gick till. Mest kända exemplet är slutet på De Misstänkta. I True Detective bygger de första avsnitten på att vi i nutid får träffa två detektiver, huvudpersonerna Rust Cohle och Marty Hart. Dessa två intervjuas var för sig av två andra detektiver om något som hände för 15 år sedan. Ju längre intervjuerna pågår, ju mer får vi reda på mer om de två huvudpersonerna, deras bakgrund, deras liv och deras arbete.  Ju längre intervjuerna pågår, ju mer börjar man även märka att det som huvudpersonerna berättar i intervjuerna inte stämmer med vad vi får se. Som åskådare måste man ta ställning till om det är det vi hör eller om det är det vi ser som är sanningen. Kanske är det så att det varierar? Det är just detta som är så spännande att tala om i skolan. Hur är vårt förhållande till en som berättar en historia? Hur vi vet vad som är sant? Vad är sanning? Kan det bero på vem som berättar och vad som berättas som blir grunden till trovärdigheten. Detta kan vara svårt att se för elever i litteratur. Här kommer då en TV-serie där man verkligen kan öva på detta. Om ni vill göra riktigt avancerade övningar så ni kombinera detta med genreövningen. Hur påverkar genren hur vi litar på berättaren?

För att göra True Detective extra rolig gällande bok till film är den djupt kopplad till litteratur. Serien har kopplingar till Robert W. Chambers novellsamling The King in Yellow och i förlängningen HP Lovecraft och hans Cthulu-mytologi. Ni kan läsa så mycket mer om hur dessa kopplingar fungerar här, här och här. På så sätt blir även True detective en litterär metaberättelse. Så vill ni som lärare diskutera metareferenser inom litteraturen är det bara att passa på.

Om ni vill, är ni även varmt välkomna till oss hos Filmpedagogerna för föreläsningar på temat.

Posted on mars 20, 2014, in Böcker, föreläsningar, lektionstips, Medietips, MIK (Medie- och InformationsKunnighet), TV and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: