Author Archives: filmpedagogerna

IRL och AFK – Om film, nätmobbning och sociala medier

IRL

Vi har redan skrivit om nätmobbning, nätkränkningar och film tidigare här. Där efterfrågade jag en bra film på temat. Nu har den faktiskt kommit: IRL. IRL är en svensk film som bygger på holländska boken och filmen Ben X. Filmen handlar om Elias som blir mobbad i skolan. Ett sätt att fly undan för Elias blir att spela spel. Där blir han vän med karaktären Scarlett. En dag vill hon träffas AFK – IRL – dvs i verkligheten, borta från datorn. Tillsammans börjar de prata om hur de ska lösa problemet med Elias plågoandar. Ska de lösa problemet så som man gör i spelet, genom att ge igen? Eller på ett annat sätt?

IRL har mycket intressant stoff att tala om i skolan. Filmen Ben X är intressant, men den har flera problem. Flera av de problemen tycker jag IRL har löst. IRL passar mycket bra för samtal, för den tar upp många av de frågor jag möter som föreläsare kring sociala medier, nätkräkningar och nätmobbning. Filmen visar på att det ofta finns en koppling mellan mobbning i t.ex. skolan och mobbning på nätet. Det som gör denna mobbning extra jobbig, är att den inte slutar efter skolan. I filmen så förnedras först Elias i skolan av mobbare och därefter läggs klippet ut på nätet. Det som händer där, är att klippet även kommenteras av många andra som inte har någon relation till Elias. Här går mobbningen snarare över till kränkning med hjälp av sociala medier. Den senaste tidens rättsfall kring nätkränkningar har alla lyft fram samma sak som sker i filmen. Nämligen att spridningen av materialet leder till en kränkning i lagens mening. Skadan blir genom spridning ännu värre. Själva mobbningen är ofta svår att komma åt. I IRL diskuteras detta på olika sätt. Vad kan man göra som klasskompis? Vad kan man göra som rektor? Som förälder? Det hela problematiseras på ett trovärdigt sätt då offret, Elias, väljer att ständigt att fly verkligheten till spelets värld. Många försöker nå ut till honom, klasskompisar, pappan, rektorn men han flyr istället för att säga som det är. Han tar på sig hela bördan själv. Allt detta är mycket trovärdigt skildrat och vill man tala kring dessa frågor så passar IRL utmärkt. Elias pappa kommer med ett påstående i filmen – Inger gör något åt mobbning förrän det är försent – någon måste dö förrän folk agerar. Det kanske är att ta det lite långt men ofta så uppkommer just den frågan – varför var det ingen som såg mobbningen tidigare? Varför gjorde ingen något? Så hur ska man svara och lösa det problemet? Väldigt förenklat – tala om det. Se till att barn och vuxna har en sådan relation till varandra att de kan prata med varandra om denna typ av frågor. För finns inte det förtroendet, ja då blir det tyvärr som i filmen – där Elias inte vill tala om vad som händer med honom, för någon.

Arbetet mot nätkränkningar och nätmobbning fortsätter kontinuerligt. På senare tid så har mycket bra hjälp för er som arbetar med barn i skolan kommit.

Ett exempel är #inteokej som är en sajt för ungdomar att diskutera och formulera vad som är okej och inte okej på nätet. Sajten riktar sig till 13-19 åringar och man kan ställa frågor men även själv svara på frågor kring netikett.

En annan hjälp som finns om man råkat ut för näthat är att höra av sig till Nätvaro. Man kan även få hjälp med polisanmälan på http://natvaro.eu/anmalan-av-nathat/. Utöver detta finns mycket annan bra information att hämta på sajten.

Ett problem när man ska föreläsa kring sociala medier, nätkränkningar och nätmobbning riktade till yngre elever (typ mellanstadiet-högstadiet) är att det finns få filmer på svenska eller textade på svenska på temat. Finns det finns en del skrivet men illustrativa exempel lyser med sin frånvaro. Så kan inte någon göra något sådant här på svenska? En remix av Dumb ways to die – Pause and think online:

Annonser

Boktips: Pennvässaren av Veronica Grönte

Uppdateringarna har inte varit riktigt på den nivån som vi skulle velat den senaste veckan. Bokmässa och skapande av föreläsningar har kommit lite i vägen. En av de föreläsningarna vi arbetat med är Svenska och det vidgade textbegreppet. Vi har suttit och läst LGR11 för svenskaämnet och gått igenom läroplanerna från ettan till gymnasiet.

På bokmässan presenterades Litteraturutredningens rapport: Läsandets kultur. http://regeringen.se/sb/d/15600/a/200257 Mycket av fokuset i den låg på att öka läskunnigheten och läsförståelsen hos unga. Ett annat av fokusen i utredningen är verksamma författare och deras möjlighet till ersättning och utveckling. Det är ju ändå så att läsningen i skolan skall inte enbart leda till att man ökar sin läsförmåga utan även till att utveckla elevernas egna skrivförmåga. Så hur får man eleverna att skriva egna berättelser? Finns det hjälpmedel? Det räcker ju inte med att eleverna läser så blir de automatiskt duktiga på att skriva och berätta själva. Ett fantastiskt hjälpmedel som vi arbetat med och som nu kommer ut i uppdaterad version är boken Pennvässaren av Veronica Grönte. Denna bok ger eleverna och lärarna mycket konkreta tips på hur man skapar egna berättelser. Inte minst så är det en bok som arbetar mycket med att skapa skrivlust hos barnen. Vår och Veronica Gröntes erfarenhet att arbeta med läsande och skrivande verkar vara densamma, nämligen att för att få eleverna att berätta behöver de lära sig en struktur att skapa utifrån. De behöver konkret hjälp med karaktärer, dramaturgi och form. Denna bok ger just denna hjälp – genom många (95) övningar så kan man med hjälp av denna bok nivåanpassa skrivprocessen utifrån LGR11. Att låta elever ”fritt” skriva om vadsomhelst och hursomhelst är inte vidare bra pedagogik. I flera dagar har jag nu hört nordens ledande författare tala om hur mycket skrivandet är ett arbete där det handlar om just att utifrån fasta ramar skapa berättelser. Ingmar Bergman har enligt dottern Linn Ullman citerat Gertrude Stein och sagt att skrivandet att är 1% kreativitet och 99% disciplin.

Pennvässaren fungerar dubbelt för läraren. Här finns mycket hjälp för läraren att själv lära sig karaktärsanalys och dramaturgi så att man sedan själv kan undervisa för sina elever om just detta. Sedan finns mycket konkreta övningar, planscher etc för läraren att använda när eleverna skall skriva själva. Så sammanfattningsvis: Pennvässaren är ett mycket bra och konkret hjälpmedel för er lärare som arbetar med skrivande och berättande (inte enbart i skriven form) från ettan till gymnasiet. Just nu kan ni gå en skrivkurs med Veronica Grönte i Göteborg. Mer information finner ni här.http://www.forfattarskola.se/aktuella-kurser?task=view_event&event_id=28

100 filmer att se innan du blir vuxen – eller den stora kanonfrågan.

I somras kom Sight and sounds nya lista över världens bästa filmer enligt kritiker och akademiker samt filmregissörer. För er som missat den listan kan ni läsa den här:

http://explore.bfi.org.uk/sightandsoundpolls/2012/

De stora nyheterna med dessa listor är att för första gången på mycket länge toppas inte listan av ”världens bästa film”: En Sensation (Citizen Kane) utan av En studie i Brott (Vertigo). Filmregissörlistan ser annorlunda och den toppas av Föräldrarna (Tokyo monogatari) – en icke euro/amerikansk film.

Alla de olika listorna kan ni läsa här (dvs även hur de olika röstarnas listor såg ut)::

http://explore.bfi.org.uk/sightandsoundpolls/2012/voter

Köp ändå hela tidningen, då det är så att i det numret även finns en spännande diskussion om kanon och behov av en sådan. För det är en spännande diskussion – varför göra dessa listor? och inte minst vad leder sådana listor till? befäster de en kolonial ordning? en könsmaktsordning? Enligt kritiker av kanon så är det precis det de gör. Listorna domineras av sådant som en vit medelålders-gammal manlig publik från europa/nordamerika gillar. Men de andra filmerna då? De kvinnliga filmarna? Marissa Silverstein blev så förbannad att hon skapade en egen kvinnolista eftersom enbart 7 av 250 filmer på Sight and Sounds lista var regisserade av kvinnor. Den publicerade hon här:

http://blogs.indiewire.com/womenandhollywood/what-are-the-greatest-movies-directed-by-women

Låt mig säga så här – det finns många bra filmer på den listan men listan är lika anglocentrerad som Sight and sounds lista är manscentrerad. Så vad göra med kanonbegreppet? Går det att ha en kanon? Behövs dessa listor? Svenska excellenta filmtidningen FLM kommer i September ut med sin lista över de bästa svenska filmerna genom tiderna. Hur kommer den se ut? Eftersom så många filmkritiker i Sverige är kvinnor (i alla fall om man jämför med de som röstade på sight and sounds lista) skall det bli spännande att se hur högt de kvinnliga filmerna placerar sig i Sverige. Kommer Mai Zetterling att toppa listan och ta över första platsen från Kvarteret Korpen? Kommer svensk films stora kvinnor som Christina Olofson, Suzanne Osten, Ella Lemhagen, Susanna Edwards mfl. utmana de 5 manliga giganterna (Bergman, Troell, Widerberg, Stiller, Sjöström)?. 7 september får vi svaret på det.

Om man nu arbetar med film i skolan vilken kanon skall man då följa? Sin egen? Finns det ingen hjälp att få? Jo det gör det. Denna bloggs medskribent – Fredrik Holmberg har tillsammans med BTJ förlag gett ut 100 filmer att se innan du blir vuxen. Beställ den här:BTJ.
Varför då? Tja kanske för att listan är skapad utifrån en som arbetat med film i skolan i 20 år, dvs boken är baserad på 20 års erfarenhet av att arbeta med film i den svenska skolan. Fler anledningar? Den är till skillnad från kanonlistor löjligt aktuell – vilket om man arbetar med barn är A och O – filmer som årets Tomboy och Hunger Games är med för att ta några exempel. Så kolla in boken på länken ovan.

När FLM:s lista kommer, återkommer vi för att se hur intressant den var för skolan och minst hur genuskorrekt den var.

Medietips: Big Boys Gone Bananas! [ svenska ]

Bloggen är tillbaka. Denna gång med ett medietips som heter duga. Igår torsdag och idag Fredag visas den utmärkta dokumentären Big Boys Gone Bananas! [ svenska ] på SVT.

Filmen är en fortsättning på vad som hände filmaren Fredrik Gertten efter att han gjort filmen Bananas och bolaget Doles försök att stoppa honom och filmen. I vårt tycke är faktiskt denna film ännu bättre och mer intressant än Bananas. Arbetar man i skolan är denna film mycket intressant och användbar i flera ämnen. Det finns en mycket bra handledning här: http://sfi.se/sv/filmiskolan/Filmhandledningar/Filmhandledning/Big-Boys-Gone-Bananas/

Går du in på hemsidan – Big Boys Gone Bananas! [ svenska ] finner du här ännu mer material som är användbart i skolan. Speciellt intressant är det att här följa diskussionen kring PR-byråer, lobbyorganisationer och vilka som styr vårt politiska samtal. Tänkte ni arbeta med amerikanska presidentvalet i höst i skolan så passar denna films innehåll riktigt bra för förståelse av hur amerikansk (och svensk) politik fungerar och påverkas av yttre faktorer.

Vill även att passa på att påminna alla er där ute att vi arbetar och föreläser väldgt gärna för er om nyheter, källkritik mm. Så vill ni ha hjälp med att arbeta med alla de frågor filmen lyfter kontakta oss.

Filmen kan ses i 30 dagar på SVT play (finns sedan att köpa med institutionella rättigheter)- klicka nedan

Medietips för regniga dagar: Paul Rusesabagina och Hotell Rwanda

Idag invigs musik och idéfestivalen Peace and Love av Paul Rusesabagina (läs gärna deras artikel om honom).

Paul Rusesabaginas historia blev känd för världen när filmen Hotell Rwanda kom 2004. I dagens SvD  finns en intervju och lite bakgrundsfakta till Paul Rusesabagina – läs gärna även den. Men om ni inte sett filmen Hotell Rwanda – så gör det. Det är en film som tyvärr fortfarande är ständigt aktuell. I vår undervisning använder vi tyvärr fortfarande klipp ur den filmen för att belysa frågor kring kolonialt arv, rasism, mediernas roll och ”att historien upprepar sig själv”. Just nu pågår liknande händelser i Syrien som skedde i Rwanda. I Darfur och Kongo har även där skett vad många skulle kalla folkmord.  Läs gärna SFI:S handledning till filmen.

När det är tråkigt väder ute så kanske filmer på temat Folkmordet i Rwanda känns som den roligaste av avkoppling men när ni känner att fiktiva mord i Midsomer och i svenska deckare börjar tråka ut er – kolla även in två andra filmer på temat. Den ena filmen är Jens Assurs – Den sista hunden i Rwanda – som SFI säljer som ett paket med både film och handledning (Den finns även på de flesta AV-centraler). Filmen är kort och passar därmed utmärkt i undervisningen som utgångspunkt för samtal kring teman som folkmord, civilkurage, kolonialism och medias roll i konflikter. En annan mycket bra film på temat som  visas på SVT med jämna mellanrum är filmen Shake Hands with the Devil: The Journey of Roméo Dallaire. En film om den som från FN som hade militärt ansvar i Rwanda. Filmen går att köpa från utlandet. Men den visas som sagt ofta på SVT så håll ögonen öppna.

%d bloggare gillar detta: