Category Archives: lektionstips

Vårt eviga behov av att återberätta myter och berättelser samt att gestalta på nytt.

Det händer mycket nu. Det är just nu judisk påsk, snart kristen påsk. Veckan därefter skall vi undervisa bl.a. om Storytelling, Om retorik för elever, samt föreläsa för bibliotekarier. På biotoppen världen över regerar Captain America och Noah. Allt detta hänger märkligt nog samman.

Låt oss börja med påsken och bibeln. Jag var personligen på en påskvandring med min sons klass. Det var intressant att se hur man försökte gestalta Jesus sista timmar för barnen. Att det fanns ett behov av gestaltning är rätt klart – barnen hade ingen vidare koll på Jesus. Inte de ”kristna” barnen i alla fall, de barnen vars föräldrar var muslimer kände till Jesus mycket bättre. Problemet var detta: att man i gestaltningen tyvärr missade själva grunden i Jesuberättelsen – vad han förmedlade för budskap och varför det fortfarande är ett budskap många tror på och vill fira till påsk.

In kommer filmen Noah. En film som har en hel del problem och anses mycket kontroversiell i sitt hemland USA. Filmen är ändå mycket intressant. Låt oss dock börja med kontroverserna. De sammanfattas rätt bra i detta klipp från Daily Show.

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 13.15.50

Man försökte klippa filmen på ett sådant sätt att den skulle bli populär bland konservativa amerikanska kristna. Det var ett misslyckande av bibliska proportioner. Slutligen skickade filmbolaget ut detta meddelande:

The film is inspired by the story of Noah. While artistic license has been taken, we believe that this film is true to the essence, values, and integrity of a story that is a cornerstone of faith for millions of people worldwide. The biblical story of Noah can be found in the book of Genesis.

Med andra ord: Om du är bokstavstroende kommer du ha enorma problem med denna film. Jag förstår att de bokstavstroende amerikanerna har problem med filmen. För den försöker gestalta berättelsen som går bortanför det majoriteten av USA:s kristna tror på. Den ger oss en alternativ skapelseberättelse där evolutionen får plats. Bara det går emot vad 47% av alla amerikaner tror på: nämligen att jorden är mindre än 10,000 år gammal. Noah talar inte med Gud – även det ett problem för många troende. Han nämner inte ens Gud – i filmen talas om Skaparen. Men det jag tror nog är det största problemet många troende amerikanska kristna har med filmen är detta: de känner nog igen sig själva i filmens skurkar, ättlingarna till Kain. Ättlingarna till Kain argumenterar och låter väldigt mycket som den kristna amerikanska högern. Det kontroversiella i detta är just de delarna i filmen som är rätt fritt tolkade från bibeln och bibelrelaterade texter. Samtidigt är det kanske just detta som gör filmen så intressant. För vad regissören Darren Aronofsky försöker göra är att gestalta berättelsen på ett modernt sätt och ställa frågor om varför denna myt om Noah fortfarande anses intressant idag. För många kristna är det just denna myt man går tillbaka till när man hävdar att Gud enbart accepterar relationer mellan män och kvinnor. Den maskulina heteronormativa delen av Noah-berättelsen finns kvar i filmen. Den delen gillar säkert många konservativa troende. I dagens Sverige känns den inte vidare 2000-tal om man säger så. Filmen pekar dock även på en annan del Noah-myten som borde vara intressant på 2000-talet, nämligen den om hur vi människor förhåller oss till vår jord och de andra varelserna som lever på denna planet. Det är här filmen blir riktigt kontroversiell, för den pekar på att vi människor inte kan bruka jordens resurser i all evighet – de kommer ta slut. Många amerikanska kristna tror ju just på att vi människor inte kan påverka t.ex. klimatet med vårt sätt att leva. Det intressanta är ju att denna del av myten vetenskapen verkligen tror på. Vetenskapen samlar ju DNA från allt vi har på jorden i arker för en framtid då vi faktiskt lyckats utrota ännu fler av jordens arter än vi håller på med redan nu. Detta finns i projekt som detta http://www.frozenark.org/animals-ark

Det sorgliga är att filmen ger en möjlighet för vetenskapen och främst bokstavstroende att hitta en gemensam plattform. Men det verkar ju inte hända med denna film, kanske skulle en annan gestaltning lett till ett bättre resultat? Frågan är hur en sådan gestaltning skulle se ut? Hur gestaltar man på ett sätt så bokstavstroende tror på gestaltningen? Kanske får man helt enkelt lämna de bibliska berättelserna och berätta bibliska teman i annan form. Så som Marvel gjort i sitt nya filmiska universum? Rent finansiellt har denna gestaltning gått väldigt bra. Marvels nya universum är den mest framgångsrika franchisen i filmhistorien. Med tanke på hur många kommande filmer som är på gång inom detta Universum lär rekordet stå sig ett bra tag till. Just nu visas Captain America på bio och Agents of Shield går på TV. Det intressanta är att Marvel har anpassat sitt Universum till USA:s religiösa högers önskemål. I Marvels Universum finns bara en Gud. Thor, Loke etc är mytiska figurer, likaså Thanos, Ultron och andra kommande karaktärer. Berättelserna må utspela sig olika dimensioner men man är rätt noga med att påpeka att det bara finns en Gud. Marvel har med andra ord verkligen lyckats gestalta gamla och nya myter på ett sätt som biopubliken gillar oavsett om de tror på vetenskapen eller tror på vartenda ord i bibeln. Kanske beror det på att de är bra historieberättare. I sommar kommer nästa del i Marvels Universum – Guardians of the Galaxy:

Som av en händelse kommer två andra berättelser baserade på Marvels serietidningar. 18 april har Spider-man 2 premiär, 23 maj har X-men – Days of future past. Dessa tillhör inte Marvels filmiska universum. Det dessa egna franchises dock har gjort är att också gestalta om sina berättelser, berätta dem på nytt eller på ett annorlunda sätt. Båda dessa filmer bygger sina berättelser på Spider-mans/Spindelmannens och x-mens mest ikonografiskt klassiska berättelser. Frågan om de bokstavstroende serieläsarna kommer acceptera dessa tolkningar.

Serieomslaget: AmazingSpider-Man122

Serieomslaget: X-Menserie

Tv-serierna är den nya romanen – Om True detective och föreläsningen Bok till film

10 mars 2014 sändes sita avsnittet av True detectives första säsong. Samma vecka har Filmpedagogerna premiär på sin nya elevföreläsning Bok till film – film till bok. Dessa två händelser hänger ihop mer än man skulle kunna tro.

Är man svenskalärare och har lite mer avancerad svenskaundervisning inom t.ex samhälls- och naturvetenskaplig inriktning så skall man enligt de nya läroplanerna arbeta mycket med genrekunskap, olika berättarstilar och uttryckssätt i både elevernas läsande och skrivande. Då passar just föreläsningen bok till film – film till bok så bra in för er som arbetar just med detta. Vad har det då att göra med True Detective? Ja, True Detective är en på många sätt unik TV-serie. Kanske främst utifrån aspekten av författande.

True Detective

Inom filmen har man talat om filmens skapare som författare/auteur. Detta främst från modernister som Ingmar Bergman, Akira Kurosawa eller Andrei Tarkovsky. Nyare kända auteurer är Lukas Moodysson, Lars von Trier eller Wong Kar Wai. Kvinnliga auteurer är t.ex. Catherine Breillat, Claire Denis och Catherine Bigelow. Filmskapare som oftast var både regissörer och manusförfattare. Man såg tydligt deras kännemärken och vision, deras författande av berättelsen. Inom populärfilmen så är det allt mer sällan bra berättelser. Speciellt i filmer som är populära hos unga. De som blir bra filmer och bra berättelser bygger ofta på romaner. Populärfilmen är idag allt mer spektakel – en åktur. Inom TV är det annorlunda. Bland de bästa berättelserna om dagens USA kommer från TV-mediet – TV-serier som the Wire, Breaking Bad, Sopranos och Sex and the City har alla blivit fantastiska berättelser om vår samtid. Många spännande serier som går just nu är fantastiska skildringar av vår samtid som t.ex. Girls, Looking och House of Cards Även inom TV så bygger en del serier på böcker som de populära Game of Thrones, Walking Dead och Orange is the New Black. I Sverige har vi flera fantastiska manusförfattare som skriver för spelfilm men verkligen briljerar med sina TV-serier. Två av förra årets mest populära svenska filmer Monica Z och Känn ingen sorg är skrivna av Peter Birro och Cilla Jackert. Deras skildringar av Sverige i serier som Hammarkullen, Det nya landet och Spung är utmärkta berättelser om tillståndet i vårt land.  I både Sverige och USA så är det just manusförfattarna, skaparna av dessa serier som är de nya auteurerna. De är de nya författarna, det är de som skriver de stora romanerna om dagens Sverige eller USA.

Så har vi True Detective. En serie som tar manusförfattaren som skapare och författare till en ny nivå. Det är bland annat därför den är så intressant att tala om gällande bok till film och film till bok. För er som inte känner till True Detective så är det väldigt enkelt en deckarserie som utspelar sig i södra USA. (mest i Louisiana). Huvudpersonerna är två detektiver. Har ni inte sett serien känner ni att detta är väl inget speciellt – det har ju gjorts så många gånga förr. Men nej, det har det inte. True Detective är ett original på många sätt. För det första är det en serie som är skapad så att varje säsong är en berättelse. Karaktärerna och personerna från säsong 1 återkommer inte i säsong 2. Serien är skapad av Nic Pizzalatto. Han har själv skrivit alla avsnitt och producerat hela serien. Ännu mer unikt är att alla 8 avsnitt i säsong 1 är regisserade av samma person, Cary Fukunaga. På det sättet har dessa två verkligen kunnat skapa sin serie, som ser ut på ett speciellt sätt, som berättas på ett speciellt sätt, där man regisserat på ett speciellt sätt. Allt detta skapar faktiskt en unik helhet. Det är utifrån denna helhet som serien blir så intressant att se som en bok – en roman. Det är en berättelse. Det är även berättat på ett sätt som använder sig av det mesta som vi brukar ta upp då vi talar film och bok. True Detective är intressant att studera utifrån genre. Vilken genre är den berättad i? Den är faktiskt berättad i minst fyra genres. Det är en deckare, det är en gotisk berättelse, en skräckberättelse och det är ett sydstatsdrama.  Det mest fantastiska är att alla dessa fyra olika filmiska och litterära genres kan samsas i EN berättelse. Men det är även en perfekt övning att göra i skolan med eleverna – vilka är de olika genredragen – hur känner eleverna igen de olika genredragen? Använd gärna berättarkomponenterna för att analysera genre.

True Detective är intressant att studera utifrån berättarteknik. Hur är berättelsen konstruerad? Den bryter i stora delar mot det klassiska sättet att berätta på som nästan all populärfilm använder. Den är faktiskt konstruerad precis så samma sätt som mer avancerade romaner berättar. Tid flyter, man hoppar framåt och bakåt i tiden, vad som är verkligt och inte, är inte alltid helt säkert. I film och TV litar vi oftast på berättaren. Det gör vi även oftast i litteratur. Men, det finns tillfällen då vi främst i litteraturen märker att berättaren döljer saker för oss. Man kan även märka språkligt att saker inte stämmer. I film sker detta också ibland, att vi när filmen närmar sig sitt slut får se hur det ”verkligen” gick till. Mest kända exemplet är slutet på De Misstänkta. I True Detective bygger de första avsnitten på att vi i nutid får träffa två detektiver, huvudpersonerna Rust Cohle och Marty Hart. Dessa två intervjuas var för sig av två andra detektiver om något som hände för 15 år sedan. Ju längre intervjuerna pågår, ju mer får vi reda på mer om de två huvudpersonerna, deras bakgrund, deras liv och deras arbete.  Ju längre intervjuerna pågår, ju mer börjar man även märka att det som huvudpersonerna berättar i intervjuerna inte stämmer med vad vi får se. Som åskådare måste man ta ställning till om det är det vi hör eller om det är det vi ser som är sanningen. Kanske är det så att det varierar? Det är just detta som är så spännande att tala om i skolan. Hur är vårt förhållande till en som berättar en historia? Hur vi vet vad som är sant? Vad är sanning? Kan det bero på vem som berättar och vad som berättas som blir grunden till trovärdigheten. Detta kan vara svårt att se för elever i litteratur. Här kommer då en TV-serie där man verkligen kan öva på detta. Om ni vill göra riktigt avancerade övningar så ni kombinera detta med genreövningen. Hur påverkar genren hur vi litar på berättaren?

För att göra True Detective extra rolig gällande bok till film är den djupt kopplad till litteratur. Serien har kopplingar till Robert W. Chambers novellsamling The King in Yellow och i förlängningen HP Lovecraft och hans Cthulu-mytologi. Ni kan läsa så mycket mer om hur dessa kopplingar fungerar här, här och här. På så sätt blir även True detective en litterär metaberättelse. Så vill ni som lärare diskutera metareferenser inom litteraturen är det bara att passa på.

Om ni vill, är ni även varmt välkomna till oss hos Filmpedagogerna för föreläsningar på temat.

En liten enkel lektionsövning i användande av ord i nyheter – speciellt skapad för SVT.

Denna vecka är det MIK-vecka. En stor del av MIK är att kunna använda, tolka och skapa nyheter. Vi har arbetat länge med detta i vår undervisning. Vi har bl.a. skapat ett läromaterial för skolan i ämnet som ni kan läsa här.

En del av detta material handlar om ords betydelser i nyhetsrapportering – läs det här:

Här är tre mycket bra och roliga exempel på detta – tyvärr på engelska.

CapturFiles_361

CapturFiles_362

CapturFiles_363

Just nu pågår en kampanj som har hashtagen #nohate. Den handlar bl.a. om att inte sprida hat via sociala medier. Det är en kampanj som en del nyhetsredaktioner borde titta närmare på.

Låt mig visa ett exempel på en förstanyhet på SVT från 31 januari 2014:

1560517_10152215408403117_765284370_n

Något ni reflekterar över med denna nyhet?

Fundera på ordvalet: Polskt snöfall.

På detta följer följdfrågor: Kan ett snöfall tillhöra ett land? Om du tror att svaret är ja – fundera på hur en nation då skapar olika sorters väder? Hur vet man att vädret kommer från just det landet?

En fråga till: Är detta en positiv eller en negativ nyhet? Kommer de som ser denna nyhet känna att: Jipee – nu kommer snöfallet från Polen? Eller nu kommer kylan från Ryssland?

Är det god/bra journalistik att koppla samman negativa ord med specifika länder?

En övning till man kan göra: Byt landsnamnet mot t.ex. religion, sexuell läggning etc. Skulle det fungera? ”Det katolska snöfallet”? ”Varning för den muslimska hettan”?  ”det protestantiska regnet sköljer över oss” ?

Alt. ”Nu kommer bögkylan” ? ”Varning för Transregn” ?

Låt mig illustrera med en bild till:

brödkö

Om t.ex. SVT fick bestämma med sin logik skulle rubriken bli:

”Rysk brödkö ute i den polska snön”

Men brödkön är inte i Ryssland utan i Göteborg i stadsdelen Majorna. Snön lär inte vara polsk heller då den faktiskt har snöat över just Göteborg och Sverige.

Kanske bättre med rubriken:

”Brödkö ute i snön i februari” – varför?

Då finns inga negativa konnotationer. Det beskriver även vad bilden faktiskt föreställer.

Om man måste veta vart denna bild är tagen kan man använda: ”Göteborgsk brödkö ute i snön”.

Använd denna gärna övning med era elever. Är du journalist – t.ex. på SVT – använd gärna denna övning på framtida nyheter. Eller kom till Filmpedagogerna så kan vi ha en lektion om nyheter och bilder!

Propaganda vs Kreativitet – MIK-veckan, källkritik fortsättningen

Igår bloggade jag om behovet av källkritik t.ex under OS. Under OS-invigningen skedde ett misstag som gladda många och som snabbt spreds, bilden på misslyckandet i Sochi:

OLY-2014-OPENING-CEREMONY

Alla 5 ringarna löstes inte ut och det blev inget fyrverkeri som tänkt. Med denna information kan man då göra olika saker.

Man kan som många facebooka, tweeta etc om misslyckandet. Man kan skriva nyhetsartiklar om det. Allt detta gjordes. En av dessa ”artiklar” som sedan gärna delades var denna:

Man Responsible For Olympic Ring Mishap Found Dead In Sochi – The Daily Currant.

Kommer ni ihåg övningen från förra bloggposten? Gör den på artikeln ovan. Ställ 3 frågor: är bilden sann? Vem ligger bakom bilden? Varför delas denna information just nu? – svara på dessa tre frågor– känns det fortfarande okej att dela? dela på!

Andra var kreativa. Tyckte att de 4 ringarna påminde om ett visst tyskt bilmärke plus en asterisk. Den personen gjorde denna låtsasreklam:

Audi-fake-Sochi-ad

MIK-vecka, källkritik och aktivism

I fredags startade OS i Sochi, Ryssland, denna vecka lanserar Statens medieråd en MIK-vecka. Vad har dessa två gemensamt? Väldigt mycket visar det sig.

MIK_logo minimal

På MIK-dagen på Bergakungen lyckades ingen riktigt sätta fingret på vad MIK är. Vi försökte och i mitt tycke lyckades ändå Gustav Fridolin lyfta det som ändå är viktigast i MIK – källkritiken och hur oerhört viktig den är i dagens MIK-samhälle.

Vad har detta då att göra med OS i Ryssland? Väldigt mycket, låt mig förklara.

Eftersom OS är i Ryssland, så granskas OS ur många olika synvinklar. Man granskar inte minst mänskliga rättigheter i Ryssland. I Sverige har det varit ett starkt fokus på HBTQ personers rättigheter i Ryssland. HBTQ personer i Ryssland har det med nya ryska lagar det inte lätt för att uttrycka det hela milt.

Mot detta kan man protestera. Man kan t.o.m. som RFSL:s ordförande i Sverige vara beredd att bli arresterad för detta. Det är sann aktivism att genom sitt egna agerande vara beredd och stå för sina handlingar. Det är ju även smart sätt att visa hur repressiv en regim är. Det är även väldigt MIK. Men…det är nu källkritiken, MIK och OS strålar samman.

Det har redan gjorts väldigt många roliga filmer som hyllat och protesterat mot Rysslands syn på HBTQ personer.

Frågan är: Hjälper dessa filmer på något sätt för HBTQ personer i Ryssland? Använd gärna MIK-verktygen för att analysera dessa filmer. Som ni hittar här.

Allt detta är ju jättebra tänker du nu – men källkritiken då? I dessa sociala medietider så sprids det mycket bilder och filmer om OS i Sochi. Mina flöden flödar över av just sådana bilder och filmer. Men…mycket av det jag ser är antirysk propaganda. Det är här källkritiken kommer in. Eftersom ”alla” ogillar Ryssland nu – innan ni delar med er av bilder och foton som är kritiska mot Ryssland, Putin och OS – fundera på tre enkla frågor: är bilden sann? Vem ligger bakom bilden? Varför delas denna information just nu? – svara på dessa tre frågor– känns det fortfarande okej? dela på.  För oavsett vad jag personligen tycker om Ryssland, Putin och att OS hålls i Sochi så undanber jag mig att man sprider falsk information om dessa saker. För oavsett om man tycker att man gör det för mänskliga rättigheter eller HBTQ personers rättigheter i Ryssland – att sprida falsk propaganda på detta sätt är samma sak som t.ex. rasister gör när de sprider sin information.

Min vän Marcin de Kaminski visade även på Cybernormers hemsida just ett till exempel på behövlig källkritik i dagens sociala medier situation. Läs hans inlägg här. Den hänger samman med det jag skrev ovan (både med OS och källkritik). På sociala medier måste vi ständigt vara källkritiska – även i forumet/mediet (som Facebook i exemplet ovan) – så ställ de tre enkla frågorna – visar det sig att avsändaradressen är någon annan än du trodde – då vet du lite bättre vem som ligger bakom länken.

Så en spännande OS-vecka väntar. En lika spännande MIK-vecka väntar. Kom ihåg att vara källkritisk. Det är MIK. Tänk gärna på det hela veckan! * (tänk på året runt).

%d bloggare gillar detta: