Category Archives: mediekritik

Mata inte mediatrollen – arbetet med sociala medier fortsätter…

På sistone har vi fortsatt föreläsa en hel del om sociala medier, både för skolledare, lärare och för elever. Det är ett mycket givande arbete – speciellt att föreläsa för och samtala med elever om något som så tydligt intresserar dem så mycket.

Mikaelbuff

Arbetar man med detta ämne så vill lärare och skolledare att man talar mycket om konsekvenserna av att använda sociala medier. Här i Göteborg har vi ju väldigt tydligt exempel på hur det som hände på sociala medier påverkade köttvärlden dvs den fysiska världen (inte på nätet).  Personligen är jag rätt övertygad att det som hände här i Göteborg påverkade hur man rapporterar saker på Instagram i hela världen.

Förra veckan hamnade jag i diverse diskussioner på sociala medier kring frågan om nätkränkningar efter att Symantec och Friends lanserat sin rapport på om mobbning och kränkningar på nätet. Läs den här. I fredags var det dags igen efter Friends kampanj #unselfie.

I båda fallen blev det artiklar, radioinslag och skriverier – som dessa:

http://www.svt.se/nyheter/sverige/medierna-blaser-upp-faran-med-natet
http://hej.blekk.se/2014/03/21/det-ar-inte-selfiens-fel-friends/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5817429

Det finns problem med rapporter som den som Symantec och Friends lanserade. Inte bara det att rapporternas siffror differentierar sig så från t.ex. skolans verklighet eller att man talar om lite olika saker. Enligt rapporten så kränktes t.ex. 200000 10-16 åringar förra året på nätet. Skolinspektionen fick in 600 anmälningar i frågan. Det stora problemet är detta: Varför sådant fokus på det negativa i rapporten istället för det positiva. Varför inte ta barn och ungas perspektiv? Och fundera på varför de tillbringar så mycket tid på nätet? Hur de tillbringar sin tid? Vad man kan göra för att deras tid på nätet skall bli bättre? Nästan alla som arbetar med sociala medier och nätet vill ju ändå detta (kanske inte Symantec).

Mata inte medierna med enkla lösningar. Enkla siffror som att var tredje barn kränks på nätet eller att 200,000 barn kränktes förra året på nätet i Sverige kommer ALLTID leda till svarta rubriker och reportage. Bara för att ta ett exempel från min spelhalva. Jag utbildar elever, lärare, skolledare och föräldrar. Forskning från hela världen (läs här) visar nämligen att det viktigaste som finns är att vi pratar med varandra – alla dessa grupper. Lika viktigt är att vi känner att vi kan tala om det. För lärare brukar jag kalla min föreläsning efter ett tips från Elza Dunkels: EXTRA EXTRA! Det kommer gå bra för barnen bara vi talar med dem! Så i Symantec/Friends rapport upptäckte jag att 3 av 4 kränkta barn på nätet fick hjälp från lärare vid nätkränkningar. Enbart 26% kände att de inte fick den hjälpen. Detta är siffror i rätt riktning, även om Symantec/Friends lyfte fram det negativa istället. Även engagemanget hos föräldrar i frågan verkar ha ökat enligt denna undersökning. Tyvärr syns inget av detta i medierapporteringen kring dessa frågor.

Hela denna problematik blir ännu mer komplex när man diskuterar ansvar. I GP skrevs en debattartikel som ville att företagen som erbjuder tjänster inom sociala medier skall ta större ansvar. Att Facebook/Instagram samt KIK t.ex. skall agera bättre och snabbare för att ta bort kränkningar från nätet. Allt detta önskar i stort sätt alla jag talat med kring dessa frågor. Men…det finns ett problem vad gäller föräldrars och skolans ansvar som sällan lyfts upp. Nämligen: hur skall man som lärare, förälder förhålla sig till åldersgränser?

Låt mig ge två exempel: Om man undervisar på en mellanstadieskola – låt säga en 4:e klass – barnen är 10-11 år – är det då okej att använda Facebook i undervisningen? Facebook har 13 års gräns. Många barn har säkert Facebook-konton i den åldern men kan man som lärare uppmana eller tom kräva av barnen att gå med i Facebook för att man har en klassgrupp där? En personlig undersökning jag gjort på mina senaste grupper visade att alla som hade Facebook hade skaffat sig konto innan de var 13.

KIK som är en mycket populär app bland unga har 17 års gräns. Senaste klasserna jag hade, var ingen 17 år gammal. 95% använde appen dagligen. Båda dessa tjänster Facebook och KIK toppar listan över ställen där man blir kränkt på nätet enligt Symantec/Friends. Har man som förälder ansvar för vad ens minderåriga barn använder för sociala medier tjänster? Kan man och bör man i skolan tala om och använda tjänster som barnen använder men där de inte har åldern inne? Om de som inte har åldern inne råkar ut för kränkningar på dessa tjänster vems är då ansvaret? Barnets? Vårdnadshavarens? Skolans? Företaget som erbjuder tjänsten?

Så det bästa vi kan göra är att fortsätta tala om dessa frågor. Helst i en god ton. Helst utan att skrämma livet ur föräldrar och skolvärld genom att fokusera mer på det som är positivt än det som är negativt med sociala medier. Vill ni ha ett gott positivt exempel? Här kommer ett exempel. Vore underbart om vi fick flera sådana artiklar istället allt som på sitt sätt sprider rädsla och hat.

Kom gärna till oss på Filmpedagogerna för att få reda på mer kring dessa frågor. Just nu arbetar vi mycket med filmen IRL – och vi har skrivit om vårt tidigare arbete här.

Använder fortfarande detta exempel på sociala mediers mycket positiva kraft:

Annonser

En liten enkel lektionsövning i användande av ord i nyheter – speciellt skapad för SVT.

Denna vecka är det MIK-vecka. En stor del av MIK är att kunna använda, tolka och skapa nyheter. Vi har arbetat länge med detta i vår undervisning. Vi har bl.a. skapat ett läromaterial för skolan i ämnet som ni kan läsa här.

En del av detta material handlar om ords betydelser i nyhetsrapportering – läs det här:

Här är tre mycket bra och roliga exempel på detta – tyvärr på engelska.

CapturFiles_361

CapturFiles_362

CapturFiles_363

Just nu pågår en kampanj som har hashtagen #nohate. Den handlar bl.a. om att inte sprida hat via sociala medier. Det är en kampanj som en del nyhetsredaktioner borde titta närmare på.

Låt mig visa ett exempel på en förstanyhet på SVT från 31 januari 2014:

1560517_10152215408403117_765284370_n

Något ni reflekterar över med denna nyhet?

Fundera på ordvalet: Polskt snöfall.

På detta följer följdfrågor: Kan ett snöfall tillhöra ett land? Om du tror att svaret är ja – fundera på hur en nation då skapar olika sorters väder? Hur vet man att vädret kommer från just det landet?

En fråga till: Är detta en positiv eller en negativ nyhet? Kommer de som ser denna nyhet känna att: Jipee – nu kommer snöfallet från Polen? Eller nu kommer kylan från Ryssland?

Är det god/bra journalistik att koppla samman negativa ord med specifika länder?

En övning till man kan göra: Byt landsnamnet mot t.ex. religion, sexuell läggning etc. Skulle det fungera? ”Det katolska snöfallet”? ”Varning för den muslimska hettan”?  ”det protestantiska regnet sköljer över oss” ?

Alt. ”Nu kommer bögkylan” ? ”Varning för Transregn” ?

Låt mig illustrera med en bild till:

brödkö

Om t.ex. SVT fick bestämma med sin logik skulle rubriken bli:

”Rysk brödkö ute i den polska snön”

Men brödkön är inte i Ryssland utan i Göteborg i stadsdelen Majorna. Snön lär inte vara polsk heller då den faktiskt har snöat över just Göteborg och Sverige.

Kanske bättre med rubriken:

”Brödkö ute i snön i februari” – varför?

Då finns inga negativa konnotationer. Det beskriver även vad bilden faktiskt föreställer.

Om man måste veta vart denna bild är tagen kan man använda: ”Göteborgsk brödkö ute i snön”.

Använd denna gärna övning med era elever. Är du journalist – t.ex. på SVT – använd gärna denna övning på framtida nyheter. Eller kom till Filmpedagogerna så kan vi ha en lektion om nyheter och bilder!

Propaganda vs Kreativitet – MIK-veckan, källkritik fortsättningen

Igår bloggade jag om behovet av källkritik t.ex under OS. Under OS-invigningen skedde ett misstag som gladda många och som snabbt spreds, bilden på misslyckandet i Sochi:

OLY-2014-OPENING-CEREMONY

Alla 5 ringarna löstes inte ut och det blev inget fyrverkeri som tänkt. Med denna information kan man då göra olika saker.

Man kan som många facebooka, tweeta etc om misslyckandet. Man kan skriva nyhetsartiklar om det. Allt detta gjordes. En av dessa ”artiklar” som sedan gärna delades var denna:

Man Responsible For Olympic Ring Mishap Found Dead In Sochi – The Daily Currant.

Kommer ni ihåg övningen från förra bloggposten? Gör den på artikeln ovan. Ställ 3 frågor: är bilden sann? Vem ligger bakom bilden? Varför delas denna information just nu? – svara på dessa tre frågor– känns det fortfarande okej att dela? dela på!

Andra var kreativa. Tyckte att de 4 ringarna påminde om ett visst tyskt bilmärke plus en asterisk. Den personen gjorde denna låtsasreklam:

Audi-fake-Sochi-ad

MIK-vecka, källkritik och aktivism

I fredags startade OS i Sochi, Ryssland, denna vecka lanserar Statens medieråd en MIK-vecka. Vad har dessa två gemensamt? Väldigt mycket visar det sig.

MIK_logo minimal

På MIK-dagen på Bergakungen lyckades ingen riktigt sätta fingret på vad MIK är. Vi försökte och i mitt tycke lyckades ändå Gustav Fridolin lyfta det som ändå är viktigast i MIK – källkritiken och hur oerhört viktig den är i dagens MIK-samhälle.

Vad har detta då att göra med OS i Ryssland? Väldigt mycket, låt mig förklara.

Eftersom OS är i Ryssland, så granskas OS ur många olika synvinklar. Man granskar inte minst mänskliga rättigheter i Ryssland. I Sverige har det varit ett starkt fokus på HBTQ personers rättigheter i Ryssland. HBTQ personer i Ryssland har det med nya ryska lagar det inte lätt för att uttrycka det hela milt.

Mot detta kan man protestera. Man kan t.o.m. som RFSL:s ordförande i Sverige vara beredd att bli arresterad för detta. Det är sann aktivism att genom sitt egna agerande vara beredd och stå för sina handlingar. Det är ju även smart sätt att visa hur repressiv en regim är. Det är även väldigt MIK. Men…det är nu källkritiken, MIK och OS strålar samman.

Det har redan gjorts väldigt många roliga filmer som hyllat och protesterat mot Rysslands syn på HBTQ personer.

Frågan är: Hjälper dessa filmer på något sätt för HBTQ personer i Ryssland? Använd gärna MIK-verktygen för att analysera dessa filmer. Som ni hittar här.

Allt detta är ju jättebra tänker du nu – men källkritiken då? I dessa sociala medietider så sprids det mycket bilder och filmer om OS i Sochi. Mina flöden flödar över av just sådana bilder och filmer. Men…mycket av det jag ser är antirysk propaganda. Det är här källkritiken kommer in. Eftersom ”alla” ogillar Ryssland nu – innan ni delar med er av bilder och foton som är kritiska mot Ryssland, Putin och OS – fundera på tre enkla frågor: är bilden sann? Vem ligger bakom bilden? Varför delas denna information just nu? – svara på dessa tre frågor– känns det fortfarande okej? dela på.  För oavsett vad jag personligen tycker om Ryssland, Putin och att OS hålls i Sochi så undanber jag mig att man sprider falsk information om dessa saker. För oavsett om man tycker att man gör det för mänskliga rättigheter eller HBTQ personers rättigheter i Ryssland – att sprida falsk propaganda på detta sätt är samma sak som t.ex. rasister gör när de sprider sin information.

Min vän Marcin de Kaminski visade även på Cybernormers hemsida just ett till exempel på behövlig källkritik i dagens sociala medier situation. Läs hans inlägg här. Den hänger samman med det jag skrev ovan (både med OS och källkritik). På sociala medier måste vi ständigt vara källkritiska – även i forumet/mediet (som Facebook i exemplet ovan) – så ställ de tre enkla frågorna – visar det sig att avsändaradressen är någon annan än du trodde – då vet du lite bättre vem som ligger bakom länken.

Så en spännande OS-vecka väntar. En lika spännande MIK-vecka väntar. Kom ihåg att vara källkritisk. Det är MIK. Tänk gärna på det hela veckan! * (tänk på året runt).

IRL och AFK – Om film, nätmobbning och sociala medier

IRL

Vi har redan skrivit om nätmobbning, nätkränkningar och film tidigare här. Där efterfrågade jag en bra film på temat. Nu har den faktiskt kommit: IRL. IRL är en svensk film som bygger på holländska boken och filmen Ben X. Filmen handlar om Elias som blir mobbad i skolan. Ett sätt att fly undan för Elias blir att spela spel. Där blir han vän med karaktären Scarlett. En dag vill hon träffas AFK – IRL – dvs i verkligheten, borta från datorn. Tillsammans börjar de prata om hur de ska lösa problemet med Elias plågoandar. Ska de lösa problemet så som man gör i spelet, genom att ge igen? Eller på ett annat sätt?

IRL har mycket intressant stoff att tala om i skolan. Filmen Ben X är intressant, men den har flera problem. Flera av de problemen tycker jag IRL har löst. IRL passar mycket bra för samtal, för den tar upp många av de frågor jag möter som föreläsare kring sociala medier, nätkräkningar och nätmobbning. Filmen visar på att det ofta finns en koppling mellan mobbning i t.ex. skolan och mobbning på nätet. Det som gör denna mobbning extra jobbig, är att den inte slutar efter skolan. I filmen så förnedras först Elias i skolan av mobbare och därefter läggs klippet ut på nätet. Det som händer där, är att klippet även kommenteras av många andra som inte har någon relation till Elias. Här går mobbningen snarare över till kränkning med hjälp av sociala medier. Den senaste tidens rättsfall kring nätkränkningar har alla lyft fram samma sak som sker i filmen. Nämligen att spridningen av materialet leder till en kränkning i lagens mening. Skadan blir genom spridning ännu värre. Själva mobbningen är ofta svår att komma åt. I IRL diskuteras detta på olika sätt. Vad kan man göra som klasskompis? Vad kan man göra som rektor? Som förälder? Det hela problematiseras på ett trovärdigt sätt då offret, Elias, väljer att ständigt att fly verkligheten till spelets värld. Många försöker nå ut till honom, klasskompisar, pappan, rektorn men han flyr istället för att säga som det är. Han tar på sig hela bördan själv. Allt detta är mycket trovärdigt skildrat och vill man tala kring dessa frågor så passar IRL utmärkt. Elias pappa kommer med ett påstående i filmen – Inger gör något åt mobbning förrän det är försent – någon måste dö förrän folk agerar. Det kanske är att ta det lite långt men ofta så uppkommer just den frågan – varför var det ingen som såg mobbningen tidigare? Varför gjorde ingen något? Så hur ska man svara och lösa det problemet? Väldigt förenklat – tala om det. Se till att barn och vuxna har en sådan relation till varandra att de kan prata med varandra om denna typ av frågor. För finns inte det förtroendet, ja då blir det tyvärr som i filmen – där Elias inte vill tala om vad som händer med honom, för någon.

Arbetet mot nätkränkningar och nätmobbning fortsätter kontinuerligt. På senare tid så har mycket bra hjälp för er som arbetar med barn i skolan kommit.

Ett exempel är #inteokej som är en sajt för ungdomar att diskutera och formulera vad som är okej och inte okej på nätet. Sajten riktar sig till 13-19 åringar och man kan ställa frågor men även själv svara på frågor kring netikett.

En annan hjälp som finns om man råkat ut för näthat är att höra av sig till Nätvaro. Man kan även få hjälp med polisanmälan på http://natvaro.eu/anmalan-av-nathat/. Utöver detta finns mycket annan bra information att hämta på sajten.

Ett problem när man ska föreläsa kring sociala medier, nätkränkningar och nätmobbning riktade till yngre elever (typ mellanstadiet-högstadiet) är att det finns få filmer på svenska eller textade på svenska på temat. Finns det finns en del skrivet men illustrativa exempel lyser med sin frånvaro. Så kan inte någon göra något sådant här på svenska? En remix av Dumb ways to die – Pause and think online:

%d bloggare gillar detta: