Bloggarkiv

Lektionstips/mediekritik: Vad blir och vad blir inte nyheter just nu!

Vad blir nyheter? Vad blir inte nyheter i dessa dagar då nyheterna lägger väldigt mycket fokus på Tronarvinge och Melodifestival och annat viktigt. Så här kommer ett mycket praktiskt tips på lektionsövning i källkritik, nyhetsvärdering samt samtal om mänskliga rättigheter.

Med hjälp av dessa guider (från filmiklassrummet.se):

Nyhetsvärdera

Vad blir en nyhet?

Så kan ni söka på två nyheter som inte direkt har blivit nyheter den senaste veckan även om de kanske borde blivit det.

1. Pastor Jean – be eleverna söka på detta – kolla hur mycket det skrivits om honom i tidningar, TV, radio etc. Fundera på vilka tidningar som ev. skrivit om honom. Diskutera med eleverna om de anser att hans öde och berättelse borde blivit en nyhet eller inte. Diskutera sedan varför den eventuellt inte blev det (avslöjar svaret lite här men det är ett måste i fallet). Diskutera om hur de bedömer sanningshalten på det de finner kring Pastor Jean.

Vill ni som lärare läsa om det kan ni läsa mer om det här:

Utvisades till Kongo i fredags – greps och torterades | Debatt | svt.se.

eller kolla in hashtaggen #pastorjean på twitter.

Fall nummer 2: Datalagringsdirektivet

Be eleverna Googla även denna fråga. Här finns det en del skrivet i media – men i vilka medier? Känner eleverna till detta? Vet eleverna om att frågan just nu snabbehandlas i Sverige? Varför känner eleverna inte till detta? eller om de känner till de varifrån har de fått informationen kring frågan.

När du nu får reda på denna information – diskutera gärna med eleverna vad de tycker om det hela. Diskutera gärna även om de tror att om yngre hade bestämt vad som sker på den politiska och mediala agendan, så skulle det vara en större nyhet och mer uppmärksammat politiskt. Ett förslag är att ni ber eleverna skicka sina svar minus diverse svordomar till sina politiker.

Medietips: En liten enkel nyhetsövning – eller ännu ett exempel på SVT:s (o)partiskhet

Kära SVT  – vad sysslar ni med?

Igår attackerades Jan Björklund av en bosättare. Svt Rapport visar detta reportage som börjar 01:37 in och som ni kan se här:

16/2 06:00 – Rapport | SVT Play.

Reportaget illustreras med diverse bilder – varför väljer man att illustrera med stenkastande Palestinier? Vad har de med reportaget att göra?

Gör detta gärna till en övning med era elever – visa reportaget för dem sedan kan ni be dem använda denna övning från Film i klassrummet:

http://www.multimedia.skolverket.se/Tema/filmiklassrummet/Se-och-prata/Nyhetsgranskning/Nyhetsstrukturer/Vad-sager-nyheternas-bilder/

samt denna övning:

http://www.multimedia.skolverket.se/Tema/filmiklassrummet/Se-och-prata/Nyhetsgranskning/Nyhetsstrukturer/Ordval-i-nyheterna/

diskutera gärna varför man poängterar att bosättaren är aggressiv (vilket om man angriper någon borde vara rätt givet).

Skicka sedan vad ni fått fram till SVT så att de lär sig att: hur de uttrycker i text och bilder påverkar hur vi ser på ”verkligheten”. Skicka till ansvarig utgivare @UlfJohansson1 (twitter)

För några veckor sedan bestämde man sig för att maskera amerikanska soldater som skändade talibaner (som var omaskerade). Nu tycker man att ett reportage som handlar om judiska bosättare skall illustreras med stenkastande Palestinier.

Jag rekommenderar alla som arbetar med nyheter att göra ett studiebesök hos UR och lära sig hur nyheter fungerar. Besök Medialized: http://www.ur.se/Produkter/164396-Medialized-The-power-of-pictures?q=medialized

Mediekritik: Vilken sida står Public Service på offrens eller förövarnas

Kolla in dessa två reportage från Rapport resp. TV4

Rapports klipp:
http://playrapport.se/#/video/2674879

och http://playrapport.se/#/video/2675360

TV4 Nyheternas:
http://embed.tv4play.se/tv4play/v0/tv4video.swf?vid=2137081
Jämför dessa: Ser ni någon skillnad?

Public Service TV väljer att blurra ansiktena på de amerikanska soldaterna som skändar offren i Afghanistan. Kommersiella TV4 väljer att blurra ansiktena/kropparna på offren. Varför har man valt så olika sätt att visa samma bilder?Diskutera gärna detta i skolan – Varför vill SVT skydda förövarna och varför TV€ vill skydda offren? Finns det kulturella, sociala, politiska, finansiella orsaker? Fundera även på vilket språk man använder. Vill ni ha lite fler tips hur man kan jobba med detta gå in här:

http://www.multimedia.skolverket.se/Tema/filmiklassrummet/Se-och-prata/Nyhetsgranskning/

Som ni säkert vet kan ni ju få en föreläsning om det hela:

Vi och Dom

Nyheter

 

Debatten om Play och betydelsen av att sätta film i sitt sammanhang


Sedan filmen Play har haft premiär har den fått blandade reaktioner. Bland kritiker har den fått mycket bra kritik. På kritiker.se är filmen den 10:e bästa filmen i världen från 2011, den har snittbetyg 4.0 vilket är remarkabelt för en svensk film.Sedan tog det fyr i helvete. Debatten har rasat i främst DN och Aftonbladet om filmen Play – rent generellt kan man säga att de flesta varit kritiska mot filmen på olika sätt. Senaste inlägget kommer från Ulrika Stahre  – hon tar barnperspektivet i http://www.aftonbladet.se/kultur/article14048716.ab. Hon går även i klinch med rasism och klasstolkningarna som återfinns i artiklar som de Play-kritiska som

Daniel Strand och Adam Wickberg Månssons http://www.aftonbladet.se/kultur/article14032144.ab,  Åsa Linderborgs två inlägg http://www.aftonbladet.se/kultur/article13979089.ab  och http://www.aftonbladet.se/kultur/article14009244.ab och de  försvarande som America Vera-Zavalas http://www.aftonbladet.se/kultur/article14019440.ab.
I DN har debatten sett lite annorlunda ut – Ruben Öslund skrev själv om sina upplevelser och svar på en del av kritiken i DN – läs det gärna här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vand-inte-bort-blicken. I DN har debatten varit mer sansad (speciellt i kommentatorsfälten). Inläggen har även varit väldigt personliga (inklusive Östlunds eget). Jonas Hassen Khemiri ger 47 anledningar till varför han grät när han såg Play: http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/47-anledningar-till-att-jag-grat-nar-jag-sag-ruben-ostlunds-film-playStefan Jonssons artikel ”Play missar de andras perspektiv” koncentrar sig mer på debatten än filmens innehåll men det är intressant det med – den kan man läsa här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/play-missar-de-andras-perspektiv. Bland de mest spännande inläggen kommer inte helt oväntat från Hynek Palas och hans artikel om Play fångar svensk rasism: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/play-fangar-svensk-rasism. Så varför radda upp en massa debattartiklar om Play? Tja för ALLA saknar ett perspektiv – de har inte med publiken – inte heller de som arbetar med publiken. Det hade verkligen varit spännande om någon av alla dessa skribenter hade frågat t.ex. publiken på Backateatern eller de som jobbade med publiken efter filmen (dvs vi – Filmpedagogerna, Backateaterns personal) hur de upplevde arbetet med filmen. För oavsett vilket perspektiv artikelförfattarna har så har de ett perspektiv av att de vet hur andra upplever filmen. Det de gör ju är på sätt och vis att skapa ett vi och dom andra (som de ofta kritiserar). Så hur var det att arbeta med Play och elever? Enkelt svarat – väldigt svårt. Utvecklat – kan man väl säga att eleverna upplevde alla de nyanser och åsikter som getts uttryck i artiklarna ovan. Då även lärarna verkar ha haft samma problem så blir det inte lättare att arbeta med filmen i skolan. Det stora problemet har dock varit att ungdomarna som såg filmen på Backateatern – inte fick någon introduktion – något som regissören Östlund inte heller ville att de skulle få. Detta gjorde eleverna extremt konfunderade inför det de såg. Positiva upplevelser får jag nog säga saknades direkt efter filmen. Men efter att eleverna fått lite nycklar till att tolka filmen samt allra viktigast, fått den bakgrundsinfo som de flesta som debatterar filmen nu fått, så blev diskussionen och upplevelsen en annan. Den allra bästa ingången har varit att tala om genre och jämför med den liknande filmen Borat (som Fredrik Holmberg gjorde). Med den ingången så förstod eleverna filmen på ett annat sätt och kunde strukturera sina upplevelser på ett helt nytt sätt. Det kan även tilläggas att filmen har en filmhandledning från Svenska Filminstitutet/Film i skolan som ni kan läsa här: http://sfi.se/PageFiles/20916/PlaY2.pdf

Trots att den skrevs innan de första visningarna på Backa och över en månad inför debatten så kan man väl säga att mycket av efterföljande debatt finns i handledningen. Så om lärarna t.ex. hade förberett eleverna på filmen innan hade man vunnit väldigt mycket. Med filmer som Play så måste man filmen i ett sammanhang innan filmvisningen – i alla fall när man visar den för unga människor. Eftersom Östlund ville nå dessa – så hade det hjälpt de unga åskådarna. Det hade förmodligen även hjälpt lite äldre åskådare som debatten ovan visar på. Så sammanfattningsvis – att sätta film i sitt sammanhang skall verkligen inte underskattas, inte heller bör man glömma att ibland fråga publiken vad de tycker istället för att säga vad de tycker åt dem.

%d bloggare gillar detta: