Bloggarkiv

NU är det dags! 11.30 – Tält 200 i hamnen – Medie- och InformationsKunnighet MIK – En mänsklig rättighet

Om du befinner dig i Visby är det dags att gå till tält 200 i hamnen.

Visste du att UNESCO har slagit fast att Medie- och InformationsKunnighet är en mänsklig rättighet?                                        Att en demokrati kräver medievetna medborgare.

Vår förhoppning är att dagen seminarie blir startskottet på en politisk diskussion som kräver sin plats i den stundande valrörelsen.

Välkommen !

8588_600971579933906_1525206046_n

8588_600971579933906_1525206046_n
10
10
10
10
10
10
10
10
10
Annonser

Filmpedagogerna gör BUFF 2012

Imorgon tisdag 13:e mars börjar Buff (Barn och ungdomsfilmfestivalen) i Malmö. Som vanligt är Filmpedagogerna Folkets Bio där. Förutom att se film, möta pedagoger och andra kollegor så kommer filmpedagogerna vara med på flera seminarier. På tisdagen närvarar vi på seminariet kring särskolan. På Onsdagen är det traditionell skolbiodag. Vi föreläser på eftermiddagen och skall presentera vårt arbete med Unescos nya läroplan för Media and Information Literacy. Läroplanen kan ni läsa här bit.ly/milsverige. Hela skolbiodagen avslutas av Johanna Koljonen. Om ni missat att Game of thrones numera går på Svt så får ni en påminnelse här. Det ni kanske inte visste var att Koljonen även leder ett mycket roligt extramaterialsprogram som heter TV-cirkeln där hon tillsammans med Roger Wilson (p1 kino) och Kodjo Akolor diskuterar högt och lågt kring just Game of thrones.
På torsdagen är vi med och arrangerar Filmomediepedagogiks seminarium. Här föreläser Bob Ferguson Som ni kan se en film med här.

Även Veronica Grönte föreläser och har ni inte hört henne så passa på. Hon delar med sig med massor av sina väldigt användbara skrivtips till lärare här: www.makete.se

På fredag har biografcentralen sitt seminarium om barnfilmen. Folkets Bio representeras av Rose-Marie Strand.

Ni kan givetvis hitta massor annat roligt på Buff läs mer på deras program här: www.buff.se

Debatten om Play och betydelsen av att sätta film i sitt sammanhang


Sedan filmen Play har haft premiär har den fått blandade reaktioner. Bland kritiker har den fått mycket bra kritik. På kritiker.se är filmen den 10:e bästa filmen i världen från 2011, den har snittbetyg 4.0 vilket är remarkabelt för en svensk film.Sedan tog det fyr i helvete. Debatten har rasat i främst DN och Aftonbladet om filmen Play – rent generellt kan man säga att de flesta varit kritiska mot filmen på olika sätt. Senaste inlägget kommer från Ulrika Stahre  – hon tar barnperspektivet i http://www.aftonbladet.se/kultur/article14048716.ab. Hon går även i klinch med rasism och klasstolkningarna som återfinns i artiklar som de Play-kritiska som

Daniel Strand och Adam Wickberg Månssons http://www.aftonbladet.se/kultur/article14032144.ab,  Åsa Linderborgs två inlägg http://www.aftonbladet.se/kultur/article13979089.ab  och http://www.aftonbladet.se/kultur/article14009244.ab och de  försvarande som America Vera-Zavalas http://www.aftonbladet.se/kultur/article14019440.ab.
I DN har debatten sett lite annorlunda ut – Ruben Öslund skrev själv om sina upplevelser och svar på en del av kritiken i DN – läs det gärna här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vand-inte-bort-blicken. I DN har debatten varit mer sansad (speciellt i kommentatorsfälten). Inläggen har även varit väldigt personliga (inklusive Östlunds eget). Jonas Hassen Khemiri ger 47 anledningar till varför han grät när han såg Play: http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/47-anledningar-till-att-jag-grat-nar-jag-sag-ruben-ostlunds-film-playStefan Jonssons artikel ”Play missar de andras perspektiv” koncentrar sig mer på debatten än filmens innehåll men det är intressant det med – den kan man läsa här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/play-missar-de-andras-perspektiv. Bland de mest spännande inläggen kommer inte helt oväntat från Hynek Palas och hans artikel om Play fångar svensk rasism: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/play-fangar-svensk-rasism. Så varför radda upp en massa debattartiklar om Play? Tja för ALLA saknar ett perspektiv – de har inte med publiken – inte heller de som arbetar med publiken. Det hade verkligen varit spännande om någon av alla dessa skribenter hade frågat t.ex. publiken på Backateatern eller de som jobbade med publiken efter filmen (dvs vi – Filmpedagogerna, Backateaterns personal) hur de upplevde arbetet med filmen. För oavsett vilket perspektiv artikelförfattarna har så har de ett perspektiv av att de vet hur andra upplever filmen. Det de gör ju är på sätt och vis att skapa ett vi och dom andra (som de ofta kritiserar). Så hur var det att arbeta med Play och elever? Enkelt svarat – väldigt svårt. Utvecklat – kan man väl säga att eleverna upplevde alla de nyanser och åsikter som getts uttryck i artiklarna ovan. Då även lärarna verkar ha haft samma problem så blir det inte lättare att arbeta med filmen i skolan. Det stora problemet har dock varit att ungdomarna som såg filmen på Backateatern – inte fick någon introduktion – något som regissören Östlund inte heller ville att de skulle få. Detta gjorde eleverna extremt konfunderade inför det de såg. Positiva upplevelser får jag nog säga saknades direkt efter filmen. Men efter att eleverna fått lite nycklar till att tolka filmen samt allra viktigast, fått den bakgrundsinfo som de flesta som debatterar filmen nu fått, så blev diskussionen och upplevelsen en annan. Den allra bästa ingången har varit att tala om genre och jämför med den liknande filmen Borat (som Fredrik Holmberg gjorde). Med den ingången så förstod eleverna filmen på ett annat sätt och kunde strukturera sina upplevelser på ett helt nytt sätt. Det kan även tilläggas att filmen har en filmhandledning från Svenska Filminstitutet/Film i skolan som ni kan läsa här: http://sfi.se/PageFiles/20916/PlaY2.pdf

Trots att den skrevs innan de första visningarna på Backa och över en månad inför debatten så kan man väl säga att mycket av efterföljande debatt finns i handledningen. Så om lärarna t.ex. hade förberett eleverna på filmen innan hade man vunnit väldigt mycket. Med filmer som Play så måste man filmen i ett sammanhang innan filmvisningen – i alla fall när man visar den för unga människor. Eftersom Östlund ville nå dessa – så hade det hjälpt de unga åskådarna. Det hade förmodligen även hjälpt lite äldre åskådare som debatten ovan visar på. Så sammanfattningsvis – att sätta film i sitt sammanhang skall verkligen inte underskattas, inte heller bör man glömma att ibland fråga publiken vad de tycker istället för att säga vad de tycker åt dem.

%d bloggare gillar detta: