Bloggarkiv

Mata inte mediatrollen – arbetet med sociala medier fortsätter…

På sistone har vi fortsatt föreläsa en hel del om sociala medier, både för skolledare, lärare och för elever. Det är ett mycket givande arbete – speciellt att föreläsa för och samtala med elever om något som så tydligt intresserar dem så mycket.

Mikaelbuff

Arbetar man med detta ämne så vill lärare och skolledare att man talar mycket om konsekvenserna av att använda sociala medier. Här i Göteborg har vi ju väldigt tydligt exempel på hur det som hände på sociala medier påverkade köttvärlden dvs den fysiska världen (inte på nätet).  Personligen är jag rätt övertygad att det som hände här i Göteborg påverkade hur man rapporterar saker på Instagram i hela världen.

Förra veckan hamnade jag i diverse diskussioner på sociala medier kring frågan om nätkränkningar efter att Symantec och Friends lanserat sin rapport på om mobbning och kränkningar på nätet. Läs den här. I fredags var det dags igen efter Friends kampanj #unselfie.

I båda fallen blev det artiklar, radioinslag och skriverier – som dessa:

http://www.svt.se/nyheter/sverige/medierna-blaser-upp-faran-med-natet
http://hej.blekk.se/2014/03/21/det-ar-inte-selfiens-fel-friends/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5817429

Det finns problem med rapporter som den som Symantec och Friends lanserade. Inte bara det att rapporternas siffror differentierar sig så från t.ex. skolans verklighet eller att man talar om lite olika saker. Enligt rapporten så kränktes t.ex. 200000 10-16 åringar förra året på nätet. Skolinspektionen fick in 600 anmälningar i frågan. Det stora problemet är detta: Varför sådant fokus på det negativa i rapporten istället för det positiva. Varför inte ta barn och ungas perspektiv? Och fundera på varför de tillbringar så mycket tid på nätet? Hur de tillbringar sin tid? Vad man kan göra för att deras tid på nätet skall bli bättre? Nästan alla som arbetar med sociala medier och nätet vill ju ändå detta (kanske inte Symantec).

Mata inte medierna med enkla lösningar. Enkla siffror som att var tredje barn kränks på nätet eller att 200,000 barn kränktes förra året på nätet i Sverige kommer ALLTID leda till svarta rubriker och reportage. Bara för att ta ett exempel från min spelhalva. Jag utbildar elever, lärare, skolledare och föräldrar. Forskning från hela världen (läs här) visar nämligen att det viktigaste som finns är att vi pratar med varandra – alla dessa grupper. Lika viktigt är att vi känner att vi kan tala om det. För lärare brukar jag kalla min föreläsning efter ett tips från Elza Dunkels: EXTRA EXTRA! Det kommer gå bra för barnen bara vi talar med dem! Så i Symantec/Friends rapport upptäckte jag att 3 av 4 kränkta barn på nätet fick hjälp från lärare vid nätkränkningar. Enbart 26% kände att de inte fick den hjälpen. Detta är siffror i rätt riktning, även om Symantec/Friends lyfte fram det negativa istället. Även engagemanget hos föräldrar i frågan verkar ha ökat enligt denna undersökning. Tyvärr syns inget av detta i medierapporteringen kring dessa frågor.

Hela denna problematik blir ännu mer komplex när man diskuterar ansvar. I GP skrevs en debattartikel som ville att företagen som erbjuder tjänster inom sociala medier skall ta större ansvar. Att Facebook/Instagram samt KIK t.ex. skall agera bättre och snabbare för att ta bort kränkningar från nätet. Allt detta önskar i stort sätt alla jag talat med kring dessa frågor. Men…det finns ett problem vad gäller föräldrars och skolans ansvar som sällan lyfts upp. Nämligen: hur skall man som lärare, förälder förhålla sig till åldersgränser?

Låt mig ge två exempel: Om man undervisar på en mellanstadieskola – låt säga en 4:e klass – barnen är 10-11 år – är det då okej att använda Facebook i undervisningen? Facebook har 13 års gräns. Många barn har säkert Facebook-konton i den åldern men kan man som lärare uppmana eller tom kräva av barnen att gå med i Facebook för att man har en klassgrupp där? En personlig undersökning jag gjort på mina senaste grupper visade att alla som hade Facebook hade skaffat sig konto innan de var 13.

KIK som är en mycket populär app bland unga har 17 års gräns. Senaste klasserna jag hade, var ingen 17 år gammal. 95% använde appen dagligen. Båda dessa tjänster Facebook och KIK toppar listan över ställen där man blir kränkt på nätet enligt Symantec/Friends. Har man som förälder ansvar för vad ens minderåriga barn använder för sociala medier tjänster? Kan man och bör man i skolan tala om och använda tjänster som barnen använder men där de inte har åldern inne? Om de som inte har åldern inne råkar ut för kränkningar på dessa tjänster vems är då ansvaret? Barnets? Vårdnadshavarens? Skolans? Företaget som erbjuder tjänsten?

Så det bästa vi kan göra är att fortsätta tala om dessa frågor. Helst i en god ton. Helst utan att skrämma livet ur föräldrar och skolvärld genom att fokusera mer på det som är positivt än det som är negativt med sociala medier. Vill ni ha ett gott positivt exempel? Här kommer ett exempel. Vore underbart om vi fick flera sådana artiklar istället allt som på sitt sätt sprider rädsla och hat.

Kom gärna till oss på Filmpedagogerna för att få reda på mer kring dessa frågor. Just nu arbetar vi mycket med filmen IRL – och vi har skrivit om vårt tidigare arbete här.

Använder fortfarande detta exempel på sociala mediers mycket positiva kraft:

Annonser

Sociala medier med elever!

Just nu föreläser vi om sociala medier i samband med ämnen som nätmobbning och nätkränkningar för elever i Göteborgsområdet. Tänkte passa på att uppdatera med lite intressanta tips och länkar kring temat.

Först och främst – numera har vi en längre föreläsning för elever på temat Sociala medier – den presenteras så här:

Sociala medier i skolan
Era elever använder sociala medier. De används som en del av undervisningen, de används under undervisningen. Oavsett vad vi anser om sociala medier i skolan är de en verklighet som vi som pedagoger måste ta ställning till. Idag är det inte enbart det som händer under skoltid som måste bearbetas och hanteras i skolan. De sk. Instagramupploppen i Göteborg satte fingret på hur händelser utanför skolan påverkar skolan.
Sociala medier i skolan är en föreläsning för elever. En två timmars genomgång kring förhållandet mellan sociala medier, eleven och skolan. Hur använder jag sociala medier? Vilket förhållningssätt bör vi ha på sociala medier? Fördelar och nackdelar hos de stora aktörerna Facebook, Instagram, Google, Apple diskuteras och problematiseras.
Detta är en föreläsning som i allra högsta grad passar arbete med likabehandlingsplaner och den nya skollagen.

Så vad har hänt sedan våra senaste inlägg i ämnet som ni kan läsa här. https://filmpedagogerna.wordpress.com/2013/10/30/irl-och-afk-om-film-natmobbning-och-sociala-medier/

Väldigt mycket visar det sig.

Först vad gäller nätkränkningar. Man har bestämt sig för att ändra och skärpa lagen kring kränkningar på nätet:

CapturFiles_347

http://www.svt.se/nyheter/sverige/hardare-tag-mot-hot-pa-natet

Det har även under hösten kommit flera domar som berör frågan:

I Marks kommun:

CapturFiles_348

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/dom-mot-atalade-i-instagram-mal

Ett fall med uthängning via Facebook i Varberg:

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2123951-tva-doms-for-nakenbild-pa-facebook

Och även dom som skapat mycket debatt som berör ämnet – nämligen den mot en man som lagt ut sexfilm med sin fd flickvän på nätet – där skadeståndet sänktes ordentligt i hovrätten. Min medföreläsare Karl Dahlstrand skriver om den domen på cybernormer: Läs här:

http://cybernormer.se/om-att-bedoma-sociala-normer-vid-fortalbrott-och-krankningsersattning/

Det har även framkommit att en del av de personer som kränktes via Instagramkontot GBGORROZ nu kränks igen – på nya konton ofta med samma texter som förra gången.  Mer om detta kan du se t.ex. här:

CapturFiles_349

http://www.tv4.se/nyheterna/lokala-nyheter/tv4nyheterna-g%C3%B6teborg-0834-2491541

Utöver detta har även filmen Återträffen nu haft premiär och kan ses på landets biografer. Filmen är mycket intressant att arbeta med på temat mobbning. I mitt tycke årets bästa svenska film. Men den är för svår att arbeta med på högstadiet. När den sedermera kommer ut på DVD etc kommer många scener vara utmärkta som samtalsinledningar kring mobbning, hierarkier, uteslutning mm. Som pedagogisk hjälp kommer efter nyår en filmhandledning till denna film.

Som avslutning till detta tema – sociala medier är ändå främst positiva – glöm inte det! Här är kommer en påminnelse om hur mycket glädje sociala medier kan sprida:

Instagram, sociala medier och allas vårt ansvar!

I dagarna två har jag föreläst för lärare, skolpersonal, skolledare och föräldrar kring sociala medier. Av en tillfällighet har detta inträffat samtidigt som det s.k. Instagrammålet kommit upp i rätten. Samtidigt brinner det och är uppror i Stockholm. Märkligt nog hänger dessa saker samman.

Till att börja med:

När det rapporteras om Instagrammålet i media är det vissa saker som inte framkommer – eller rapporteras lite fel. Man kan fråga sig om medierna själva vet hur Instagram fungerar och hur lagstiftning kring sociala medier används. Min erfarenhet är ju att skolpersonal oftast saknar denna kunskap. Lyckligtvis försöker jag hjälpa de jag föreläser för att förstå sambanden i en rätt komplicerad situation. Jag hoppas att även du som läsare av bloggen blir hjälpt.

Medias rapportering om Instagrammålet.

Vad gäller kontot:

  1. Det var många killar som hängdes ut på kontot gbgorroz. Inte enbart tjejer, även om det oftast framställs så i media.
  2. Bilderna till texterna är i väldigt få fall kränkande – de flesta bilderna är de kränktas egna profilbilder, eller offentliga instagrambilder. Detta skapar problem (mer nedan).
  3. Det var inte de anklagade som skrev kommentarerna – de skapade kontot och fick tips via KIK från bekanta till de som hängdes ut.
  4. Det finns en tydlig rasism i de skrivna kommentarerna. Etnicitet och religiös tillhörighet är ofta förekommande. Det är även klart riktat mot vissa områden i Göteborg. Tex: ”XXX spelar värsta muslimen men har legat runt med hela Biskop, Bergsjön och Angered.”, ”XXX bor i Kungsbacka men har legat runt i Tynnered, Hammarkullen och Backa.”, ”Jävla juden tar allt bakifrån…”

Vad gäller rättegången:

Enbart de som har dokumentation över att de blivit kränkta är målsägande. Med andra ord – händer något sådant här på nätet skall du se till att dokumentera det. Lär dina elever att dokumentera – hur de tar screenshots på dator och mobil. Som lärare och skolpersonal måste du givetvis kunna detta själv så att du kan dokumentera händelser.

Att anmäla och utreda liknande händelser:

Flera elever försökte anmäla kontot och de kränkande kommentarerna som var skrivna om dem innan de s k upploppen skedde på tisdagen den 18 december.  Detta lyckades inte. Det beror främst på att Instagram är en amerikansk tjänst och att det är en bildtjänst. Det man anmäler är bilder. Företaget tyckte att det var märkligt att personer anmälde sina egna profilbilder som kränkande. Att kontakta Instagram och förklara att texter är kränkande verkar inte gå. Det går inte att hitta mailadress till företaget och det är många lärare och elever som letat.

Polisen lyckades spåra Ip-nummer med hjälp av Instagram. För en privatperson är det väldigt svårt att få kontakt med företaget. Polisen har normalt sett även de väldigt svårt att få kontakt med bolag som Instagram. I detta uppmärksammade fall kunde man enligt Metro hävda att det var fara för någons liv. Oavsett om det är lätt eller svårt att lyckas med en anmälan, uppmanar polisen att alltid anmäla liknande händelser.

Efterspelet till själva upploppen:

Utanför Plusgymnasiet blev det upplopp. En mobb hade samlats för att göra upp med en person som de trodde var skyldig till kränkningarna. Det ledde till att oskyldiga misshandlades. Handlingen byggde alltså på mycket dålig källkritik – en situation som hade kunnat sluta mycket värre än den gjorde. Allt byggt på okunskap hos de som bor i de områden som pekades ut i de kränkande kommentarerna. Det är här Husby kommer in. I dagens Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/sverige/forskare-politiker-far-bara-stort-ansvar/

Här pekar forskarna på faktorer som leder till upplopp.

”Professor Bo Malmborg vid kulturgeografiska institutionen i Stockholm […]pekar på tre avgörande faktorer:

Hög andel socialbidragstagare.

Hög andel ungdomar.

Stor isolering, det vill säga de boende i området träffar bara andra människor från samma område och med samma dåliga anknytning till majoritetssamhället.

Då uppstår en ömsesidig misstro.

–  Invånarna misstror polisen. Men polisen tenderar också att bunta ihop invånarna i området. ”Här bor bara invandrare”. Man ser inte längre befolkningen som individer och det påverkar polisens agerande.”

I Göteborg skedde upploppen i de centrala delarna av staden och inte ute i förorten, men konflikttänket fanns där vilket syntes t.ex. i detta inlägg:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article16131454.ab

De två misstänkta tjejerna som låg bakom är anklagade. Vad händer då med de som låg bakom upploppen? Hur skall man få dessa människor att inte upprepa sitt agerande? Vems är ansvaret? Skolans? Elevernas? Föräldrarna? Skolledarnas? Polisens? Mitt svar: Det är allas ansvar.

Vill ni ha hjälp med juridiken kring dessa frågor – kontakta gärna Karl Dahlstrand på Cybernormer vid Lunds Universitet.

Ni kan även kontakta forskarna Marcin de Kaminski och Elza Dunkels med frågor här:

http://ask.fm/ungaonline

Ett inslag från föreläsningarna vi hade i Borås:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5542857

Vi vill gärna även påminna och tipsa om denna väldigt goda guide till vad man kan göra för att förhindra nätmobbning. Vad man kan göra när det skett och hur man diskuterar frågorna:

https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=sites&srcid=ZGVmYXVsdGRvbWFpbnxjb3N0aXMwODAxfGd4OjczYTQ5YTdkMzlkOTk3NTk

Guideline_COSTIS_0801

Här är ett tips på hur man kan arbeta med inställningar på Instagram:

http://www.safekids.com/2013/05/05/instagram-photos-of-you-what-parents-need-to-know/

Kontakta även gärna oss på Filmpedagogerna.

Är du källkritisk min lille journalist?

Förra veckan var spännande. Filmpedagogerna föreläste för fullt med Biblioteksutbildning, 8-mars dag med Globala skolan och föreläsning på Mediedagarna, MEG 2013. Där lanserades den svenska översättningen av UNESCOs MIK-läroplan samt ett material som kan hjälpa er att arbeta med MIK i utbildningen. Det kan ni beställa här.

MIK svensk framsidaNordicomMIK

På MEG 2013 hände mycket annat spännande. Många olika undersökningar presenterades, bl.a. Förtroendebarometern – med vilka medier och vilka inom media som svenska folket har förtroende för. Ur denna vaskades nyheten att Janne Josefsson är den inom media som svenska folket har högst förtroende för. Man kan man undra vad de bygger denna nyhet på? Tittar man på siffrorna bakom undersökningen – vilket journalister inte verkar gjort, är det kanske lite förhastat att hävda att svenska folket har högst förtroende för Janne Josefsson. Frågan som ställdes var denna: ”Finns det någon person verksam i svensk press, radio, TV eller i digitala medier som Du särskilt uppskattar?Av 1220 svarande har 419 nämnt en person. Av dessa 419 har 11% nämnt Josefsson vilket gör att han har den högsta procentsatsen av de nämnda. Vilket innebär att i en undersökning på 1220 personer eller 419 (om vi är snälla mot de som gjort undersökningen) så har c:a 40 personer stort förtroende för Josefsson. Det är statiskt inte så mycket att dra stora slutsatser av. Filmpedagogerna har skrivit om undersökningar, statistik och källkritik tidigare. Här på bloggen finns även Jan Stridhs snabbskola i tolkning av statistik. Det känns som om professorerna Sören Holmberg och Lennart Weibull kanske borde besöka sin kollega Jan Stridh och utbilda sig lite. Även andra journalister borde kolla källor lite bättre.

På kvällen den 8 mars var det ett grävseminarium i Göteborg. Författaren och debattören Maria Sveland var inbjuden till en paneldebatt. Om ni följer sociala medier så kan ni inte ha missat att det blev väldigt dålig stämning under denna ”debatt” och även i eftersnacket. På flera ställen i olika medier skrev sedan deltagarna om vad som hade ”hänt”. Exakt vad som hände vet vi inte och problemet blir att journalisterna helt plötsligt inte vet hur de skall förhålla sig till det uppkomna. Debattörerna är alla trovärdiga källor, varav en är den journalist som svenska folket enligt nyheterna har störst förtroende för. Vilken källa skall man då som journalist lita på? Kanske skall man låta bli att ta ställning, och helt enkelt inte rapportera eller skriva om det.

Radioprogrammet Medierna sänder ett program från MEG. De talar om oansvariga utgivare – Facebook, Instagram och Twitter. Samma dag kommer en debattartikel från Utgivarna (som vill kalla sig ansvariga, kan tänkas) där man som utgivare av tidningar, radio och TV inte vill bli granskade mer än idag. Den självreglering vi har idag räcker resonerar man. Sedan nämner man även i denna artikel att de oansvariga utgivarnas oansvar leder till att de ansvariga utgivarna verkligen måste ta ansvar.

Tillbaka till radioprogrammet Medierna. Där hävdar man att de oansvariga utgivarna Facebook, Instagram och Twitter borde lyda under samma lagar som publicister eftersom de får samma yttrandefrihetsskydd. Problemet är bara det att det inte är samma sak. Sociala medier är inte ansvariga utgivare i Sverige. Det är inte Instagram som är skyldiga till att det skapas ett kränkande konto på deras tjänst. Vissa tycker att det borde vara så – men effekten blir då att dessa företag tar bort sina tjänster från Sverige på ett liknande sätt som Facebook, Twitter och Google gjort i Kina.

Ännu mer anmärkningsvärt är att man i Medierna inte talar om det företag som faktiskt går in och styr journalistiskt innehåll i Sverige, nämligen Apple. Varför inte det? Är det för att man är rädd att Apple kanske tar bort SR:s poddar från iTunes? Eller kommer att ställa högre krav på innehållet i SR?

Så kommer då denna vecka. Den största nyheten verkar nu bli att en trettonårig flicka begått självmord i Kumla. Kort beskrivet: en tragedi. Tyvärr är det så att denna typ av mycket tragiska händelser ofta sker i Sverige utan att de blir nyheter (bland 15-24 åringar är det enligt socialstyrelsen den vanligaste dödsorsaken). Varför blir det då en nyhet? Hon begick enligt medierna självmordet pga. näthat. Sverige har fått sitt första fall där näthat har lett till självmord. Frågan är då, om man vet varför hon begick självmord? Det har ännu inte redovisats i media. Det som framkommit är att på skolan där flickan gick har mobbning och kränkningar förekommit, och att flickan varit mobbad. Det redovisas även att på en del av de sociala forumen där hon rört sig så har kränkande kommentarer förekommit. En kille är misstänkt för att ha använt sig av hot via nätet för att få 13-åringen att agera i sexuellt kränkande sammanhang. Det är jättebra att detta lyfts upp men i mångt och mycket är det spekulationer kring en tragisk händelse. Förmodligen (och nu spekulerar jag) är det fler faktorer som ligger bakom. Nyhetsflash: Detta blogginlägg skrevs igår onsdag den 13 mars. Under kvällen igår verkar den senaste utvecklingen av nyheten vara att det är att man inte söker en pojke utan en sk. Nätpedofil och att flickan utsatts för det som kallas grooming.  Nyheten verkar även med denna nytillkomna information tappat sitt nyhetsvärde.

Att media spekulerar i tragedier är inget nytt. Sådana händelser har ett nyhetsvärde hävdar man. Det har de säkert, men jakten på nyheter verkar kunna leda till att man slarvar med källkritiken.

Igår onsdag skrivs det i SvD och sägs i SR att hälften av barnen är kränkta på nätet. Dessa siffror har vi som föreläsare på området aldrig hört eller läst tidigare (eller sett inom forskningen). Vem kan tänkas ligga bakom en sådan undersökning? I detta fall är det anti-virus och nätsäkerhetsbolaget Norton by Symantec. Varför ställer sig inte en enda journalist frågan om vad detta bolag har att vinna på att presentera en sådan undersökning? Eller för att ställa frågan på ett annat sätt. Varför frågar journalisterna inte forskare som Elza Dunkels och Ann Frisén som gjort STORA undersökningar i ämnet – baserat på stort underlag från hela Europa, och frågar sig varför deras undersökningar skiljer sig från Nortons? Ni kanske enbart har sett en undersökning från Friends? Det är samma undersökning, det är Friends och Norton by Symantec som gjort den tillsammans med YouGov.

Hade man gjort samma typ av källkritiskt arbete om det rört sig om något annat? Hade man rapporterat att sockermängden i läsk minskar enligt en färsk studie från en läsktillverkare? Eller hade man även frågat dietister, läkare eller andra forskare som kan ha något intressant att säga i frågan? Bara en stillsam undran. När vi föreläser för elever kring sociala medier så trycker vi på hur viktig källkritik är i skolan, men även utanför.

Behöver journalisterna en kurs i källkritik?

%d bloggare gillar detta: