Bloggarkiv

Propaganda vs Kreativitet – MIK-veckan, källkritik fortsättningen

Igår bloggade jag om behovet av källkritik t.ex under OS. Under OS-invigningen skedde ett misstag som gladda många och som snabbt spreds, bilden på misslyckandet i Sochi:

OLY-2014-OPENING-CEREMONY

Alla 5 ringarna löstes inte ut och det blev inget fyrverkeri som tänkt. Med denna information kan man då göra olika saker.

Man kan som många facebooka, tweeta etc om misslyckandet. Man kan skriva nyhetsartiklar om det. Allt detta gjordes. En av dessa ”artiklar” som sedan gärna delades var denna:

Man Responsible For Olympic Ring Mishap Found Dead In Sochi – The Daily Currant.

Kommer ni ihåg övningen från förra bloggposten? Gör den på artikeln ovan. Ställ 3 frågor: är bilden sann? Vem ligger bakom bilden? Varför delas denna information just nu? – svara på dessa tre frågor– känns det fortfarande okej att dela? dela på!

Andra var kreativa. Tyckte att de 4 ringarna påminde om ett visst tyskt bilmärke plus en asterisk. Den personen gjorde denna låtsasreklam:

Audi-fake-Sochi-ad

Annonser

MIK-vecka, källkritik och aktivism

I fredags startade OS i Sochi, Ryssland, denna vecka lanserar Statens medieråd en MIK-vecka. Vad har dessa två gemensamt? Väldigt mycket visar det sig.

MIK_logo minimal

På MIK-dagen på Bergakungen lyckades ingen riktigt sätta fingret på vad MIK är. Vi försökte och i mitt tycke lyckades ändå Gustav Fridolin lyfta det som ändå är viktigast i MIK – källkritiken och hur oerhört viktig den är i dagens MIK-samhälle.

Vad har detta då att göra med OS i Ryssland? Väldigt mycket, låt mig förklara.

Eftersom OS är i Ryssland, så granskas OS ur många olika synvinklar. Man granskar inte minst mänskliga rättigheter i Ryssland. I Sverige har det varit ett starkt fokus på HBTQ personers rättigheter i Ryssland. HBTQ personer i Ryssland har det med nya ryska lagar det inte lätt för att uttrycka det hela milt.

Mot detta kan man protestera. Man kan t.o.m. som RFSL:s ordförande i Sverige vara beredd att bli arresterad för detta. Det är sann aktivism att genom sitt egna agerande vara beredd och stå för sina handlingar. Det är ju även smart sätt att visa hur repressiv en regim är. Det är även väldigt MIK. Men…det är nu källkritiken, MIK och OS strålar samman.

Det har redan gjorts väldigt många roliga filmer som hyllat och protesterat mot Rysslands syn på HBTQ personer.

Frågan är: Hjälper dessa filmer på något sätt för HBTQ personer i Ryssland? Använd gärna MIK-verktygen för att analysera dessa filmer. Som ni hittar här.

Allt detta är ju jättebra tänker du nu – men källkritiken då? I dessa sociala medietider så sprids det mycket bilder och filmer om OS i Sochi. Mina flöden flödar över av just sådana bilder och filmer. Men…mycket av det jag ser är antirysk propaganda. Det är här källkritiken kommer in. Eftersom ”alla” ogillar Ryssland nu – innan ni delar med er av bilder och foton som är kritiska mot Ryssland, Putin och OS – fundera på tre enkla frågor: är bilden sann? Vem ligger bakom bilden? Varför delas denna information just nu? – svara på dessa tre frågor– känns det fortfarande okej? dela på.  För oavsett vad jag personligen tycker om Ryssland, Putin och att OS hålls i Sochi så undanber jag mig att man sprider falsk information om dessa saker. För oavsett om man tycker att man gör det för mänskliga rättigheter eller HBTQ personers rättigheter i Ryssland – att sprida falsk propaganda på detta sätt är samma sak som t.ex. rasister gör när de sprider sin information.

Min vän Marcin de Kaminski visade även på Cybernormers hemsida just ett till exempel på behövlig källkritik i dagens sociala medier situation. Läs hans inlägg här. Den hänger samman med det jag skrev ovan (både med OS och källkritik). På sociala medier måste vi ständigt vara källkritiska – även i forumet/mediet (som Facebook i exemplet ovan) – så ställ de tre enkla frågorna – visar det sig att avsändaradressen är någon annan än du trodde – då vet du lite bättre vem som ligger bakom länken.

Så en spännande OS-vecka väntar. En lika spännande MIK-vecka väntar. Kom ihåg att vara källkritisk. Det är MIK. Tänk gärna på det hela veckan! * (tänk på året runt).

Är du källkritisk min lille journalist?

Förra veckan var spännande. Filmpedagogerna föreläste för fullt med Biblioteksutbildning, 8-mars dag med Globala skolan och föreläsning på Mediedagarna, MEG 2013. Där lanserades den svenska översättningen av UNESCOs MIK-läroplan samt ett material som kan hjälpa er att arbeta med MIK i utbildningen. Det kan ni beställa här.

MIK svensk framsidaNordicomMIK

På MEG 2013 hände mycket annat spännande. Många olika undersökningar presenterades, bl.a. Förtroendebarometern – med vilka medier och vilka inom media som svenska folket har förtroende för. Ur denna vaskades nyheten att Janne Josefsson är den inom media som svenska folket har högst förtroende för. Man kan man undra vad de bygger denna nyhet på? Tittar man på siffrorna bakom undersökningen – vilket journalister inte verkar gjort, är det kanske lite förhastat att hävda att svenska folket har högst förtroende för Janne Josefsson. Frågan som ställdes var denna: ”Finns det någon person verksam i svensk press, radio, TV eller i digitala medier som Du särskilt uppskattar?Av 1220 svarande har 419 nämnt en person. Av dessa 419 har 11% nämnt Josefsson vilket gör att han har den högsta procentsatsen av de nämnda. Vilket innebär att i en undersökning på 1220 personer eller 419 (om vi är snälla mot de som gjort undersökningen) så har c:a 40 personer stort förtroende för Josefsson. Det är statiskt inte så mycket att dra stora slutsatser av. Filmpedagogerna har skrivit om undersökningar, statistik och källkritik tidigare. Här på bloggen finns även Jan Stridhs snabbskola i tolkning av statistik. Det känns som om professorerna Sören Holmberg och Lennart Weibull kanske borde besöka sin kollega Jan Stridh och utbilda sig lite. Även andra journalister borde kolla källor lite bättre.

På kvällen den 8 mars var det ett grävseminarium i Göteborg. Författaren och debattören Maria Sveland var inbjuden till en paneldebatt. Om ni följer sociala medier så kan ni inte ha missat att det blev väldigt dålig stämning under denna ”debatt” och även i eftersnacket. På flera ställen i olika medier skrev sedan deltagarna om vad som hade ”hänt”. Exakt vad som hände vet vi inte och problemet blir att journalisterna helt plötsligt inte vet hur de skall förhålla sig till det uppkomna. Debattörerna är alla trovärdiga källor, varav en är den journalist som svenska folket enligt nyheterna har störst förtroende för. Vilken källa skall man då som journalist lita på? Kanske skall man låta bli att ta ställning, och helt enkelt inte rapportera eller skriva om det.

Radioprogrammet Medierna sänder ett program från MEG. De talar om oansvariga utgivare – Facebook, Instagram och Twitter. Samma dag kommer en debattartikel från Utgivarna (som vill kalla sig ansvariga, kan tänkas) där man som utgivare av tidningar, radio och TV inte vill bli granskade mer än idag. Den självreglering vi har idag räcker resonerar man. Sedan nämner man även i denna artikel att de oansvariga utgivarnas oansvar leder till att de ansvariga utgivarna verkligen måste ta ansvar.

Tillbaka till radioprogrammet Medierna. Där hävdar man att de oansvariga utgivarna Facebook, Instagram och Twitter borde lyda under samma lagar som publicister eftersom de får samma yttrandefrihetsskydd. Problemet är bara det att det inte är samma sak. Sociala medier är inte ansvariga utgivare i Sverige. Det är inte Instagram som är skyldiga till att det skapas ett kränkande konto på deras tjänst. Vissa tycker att det borde vara så – men effekten blir då att dessa företag tar bort sina tjänster från Sverige på ett liknande sätt som Facebook, Twitter och Google gjort i Kina.

Ännu mer anmärkningsvärt är att man i Medierna inte talar om det företag som faktiskt går in och styr journalistiskt innehåll i Sverige, nämligen Apple. Varför inte det? Är det för att man är rädd att Apple kanske tar bort SR:s poddar från iTunes? Eller kommer att ställa högre krav på innehållet i SR?

Så kommer då denna vecka. Den största nyheten verkar nu bli att en trettonårig flicka begått självmord i Kumla. Kort beskrivet: en tragedi. Tyvärr är det så att denna typ av mycket tragiska händelser ofta sker i Sverige utan att de blir nyheter (bland 15-24 åringar är det enligt socialstyrelsen den vanligaste dödsorsaken). Varför blir det då en nyhet? Hon begick enligt medierna självmordet pga. näthat. Sverige har fått sitt första fall där näthat har lett till självmord. Frågan är då, om man vet varför hon begick självmord? Det har ännu inte redovisats i media. Det som framkommit är att på skolan där flickan gick har mobbning och kränkningar förekommit, och att flickan varit mobbad. Det redovisas även att på en del av de sociala forumen där hon rört sig så har kränkande kommentarer förekommit. En kille är misstänkt för att ha använt sig av hot via nätet för att få 13-åringen att agera i sexuellt kränkande sammanhang. Det är jättebra att detta lyfts upp men i mångt och mycket är det spekulationer kring en tragisk händelse. Förmodligen (och nu spekulerar jag) är det fler faktorer som ligger bakom. Nyhetsflash: Detta blogginlägg skrevs igår onsdag den 13 mars. Under kvällen igår verkar den senaste utvecklingen av nyheten vara att det är att man inte söker en pojke utan en sk. Nätpedofil och att flickan utsatts för det som kallas grooming.  Nyheten verkar även med denna nytillkomna information tappat sitt nyhetsvärde.

Att media spekulerar i tragedier är inget nytt. Sådana händelser har ett nyhetsvärde hävdar man. Det har de säkert, men jakten på nyheter verkar kunna leda till att man slarvar med källkritiken.

Igår onsdag skrivs det i SvD och sägs i SR att hälften av barnen är kränkta på nätet. Dessa siffror har vi som föreläsare på området aldrig hört eller läst tidigare (eller sett inom forskningen). Vem kan tänkas ligga bakom en sådan undersökning? I detta fall är det anti-virus och nätsäkerhetsbolaget Norton by Symantec. Varför ställer sig inte en enda journalist frågan om vad detta bolag har att vinna på att presentera en sådan undersökning? Eller för att ställa frågan på ett annat sätt. Varför frågar journalisterna inte forskare som Elza Dunkels och Ann Frisén som gjort STORA undersökningar i ämnet – baserat på stort underlag från hela Europa, och frågar sig varför deras undersökningar skiljer sig från Nortons? Ni kanske enbart har sett en undersökning från Friends? Det är samma undersökning, det är Friends och Norton by Symantec som gjort den tillsammans med YouGov.

Hade man gjort samma typ av källkritiskt arbete om det rört sig om något annat? Hade man rapporterat att sockermängden i läsk minskar enligt en färsk studie från en läsktillverkare? Eller hade man även frågat dietister, läkare eller andra forskare som kan ha något intressant att säga i frågan? Bara en stillsam undran. När vi föreläser för elever kring sociala medier så trycker vi på hur viktig källkritik är i skolan, men även utanför.

Behöver journalisterna en kurs i källkritik?

Källkritik – en viktig del av att vara MIK (Medie-och InformationsKunnig)

Arbetet med UNESCO fortlöper. Det skrivs texter, det förbereds MIK-dag, det görs hemsida åt UNESCO. Då hittar man även massor av spännande material man inte kan hålla för sig själv. Källkritik är en mycket viktig del av att vara Medie- och InformationsKunnig. Vi ska arbeta med källkritik i skolan men vi arbetar oftast med källkritik som är baserad på traditionell text. Men hur är det med källkritiken av bilder? Då blir det mycket svårare.

Så här kommer två bra exempel som ni kan öva er på:
Den första handlar om vinklar vid stillbilder. En kameravinkel påverkar väldigt mycket av vad vi ser och inte ser. Med andra ord de bilder vi ser i t.ex. tidningar etc är ju tagna med ett medvetet vinkelval. Diskutera gärna med era elever vad de tror att de ser på dessa bilder? hur är det skapade? Hur har vinklarna lurat oss? Titta sen gärna på vanliga bilder och fundera på hur vinklar och andra kameratekniska val påverkar oss.

 angle-of-the-camera-thumbWhy camera angles are critical… – FB Troublemakers.

Kristina Alexandersson från webbstjärnan hittade ett utmärkt exempel för liknande frågor och analys på både stillbild och film.

Hennes frågor hittar ni här.

Filmen ser ni här:

och glöm inte att komma på MIK-dagen och fortbilda dig kring bilder, källkritik, information och så mycket mer.

Lästips: Filter #29

Ett lästips från oss på Filmpedagogerna. Ni kommer väl ihåg papperstidningen? eller kanske snarare pappersmagasinet? Ni vet de däringa tidningarna man läste på papper. I Sverige heter det bästa magasinet Filter. Det har kommit med ett nytt nummer. Som vanligt finns här massor av bra läsning. Ni kan gå in på deras hemsida

Magasinet Filter. Kolla in vad som finns med i senaste numret. Jag tänkte ändå tipsa om två artiklar som är fullkomligt klockrena i skolan. Den ena handlar om Spotify, den andra om Donald Boström.  Väldigt olika reportage båda lika läsvärda i pedagogiska sammanhang. Oavsett om ni arbetar med nya medier och IKT i skolan, eller inte,  kan ni inte ha missat Spotify. Men, är det en affärsidé som är bra artisterna? skivbolagen? kunderna? Vill inte avslöja hela artikeln men kan ju säga att det beror väldigt mycket på vilken sorts avtal man har. Men jobbar ni med IKT, Nya medier, ekonomi, entreprenöriellt lärande eller musik i skolan är denna artikel obligatorisk läsning.

Nu när nya oroligheter blossar upp i Gaza känns Donald Boströms kontroversiella artikel på Aftonbladet Kultur om organstölder i Israel aktuell igen. Filter har mött och samtalat med Donald Boström om reaktionerna då och därefter och den enorma uppmärksamhet som hans artikel fick. Det som är intressant med denna artikel är att den främst visar på hur de fria medierna fungerar i demokratier som Sverige och Israel. Israel-Palestinafrågan är enormt infekterad och beroende på med vilka ögon vi ser på konflikten, läser vi samma texter och ser samma nyhetsbilder på diametralt olika sätt. Artikeln i Filter pekar just på en stor undersökning där samma tv-bilder tolkas diametralt olika beroende på tidigare ståndpunkt. Det väldigt bra programmet Medialized hade ett utmärkt program om hur samma bilder kan med hjälp av journalister vinklas till helt olika berättelser. Visas de sedan för personer som ser all information vinklad – ja då blir verkligheten skev. Kolla in denna sida med de två vinklade inslagen och där ni även kan finna hela programmet: http://www.ur.se/Tema/Kallkritik-genomskada-mediebruset/Bildkritik/Redigeringens-makt.

En förkortad version av artikeln i Filters innehåll kan ni läsa här från Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/kultur/article15780859.ab

Men snälla försök läsa hela artikeln i Filter om Donald Boström för den har så mycket att arbeta med i skolan – kring källkritik, kring subjektiva och objektiva nyheter, om vårt debattklimat i Sverige, om vad som blir nyheter överhuvudtaget och vad som kan hända när det sk. drevet går. Utöver detta är detta som vanligt en lång artikel – och sådana kan vara väl värda att lyfta fram i skolan med.

%d bloggare gillar detta: