Bloggarkiv

Föreläsningar om Sociala medier – arbetet fortsätter…

Vårt arbete kring sociala medier, kränkningar på nätet och nätnormer fortsätter oförtrutet i vår.

Just nu arbetar vi mycket med utgångspunkt i filmen IRL – både för elever och för lärare. Filmen går på skolbio runt omkring i Sverige. I Göteborg så presenteras lärarföreläsningen så här:

http://www.kulturterminen.se/kompetensutveckling/567-sociala-medier-och-n%C3%A4tmobbning-filmpedagogerna-folkets-bio

Som vanligt händer det mycket kring dessa frågor. Min samarbetspartner Karl Dahlstrand har presenterat en ny rapport om finns hos Ungdomsstyrelsen – den kan ni ladda ned här.

http://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/natkrankningar.pdf

Karl har även bloggat på temat läs gärna det här: cybernormer.se

På TV3 började man igår sända #trolljägarna. Ett intressant TV-program om näthat och nättrackaserier. I programmet konfronterar Robert Aschberg olika näthatare med vad de skrivit och gjort. Intressant i sammanhanget är att studera hur man själva valt att visa upp de som hatar. I min värld är man väldigt noga med att inte hänga ut folk själva. Hur det uppfattas av de som konfronteras vet man ju inte. Anar dock att man kommer kunna läsa om det på flashback.

Se själva programmet här:

CapturFiles_396

Statens medieråd ligger bakom kampanjen #nohate.

Ett mycket bra initiativ. Finns mycket bra att använda i skolan på deras hemsida www.nohate.se

De har skapat fyra enkla tips:

1. VAR KRITISK

Fundera på vad du läser, ser och hör på nätet

2. LJUG INTE

Använd ditt riktiga namn när du
postar eller kommenterar

3. SÅRA INGEN

Tänk efter innan du skriver eller delar innehåll
som handlar om andra än dig själv

4. SÄG TILL

Anmäl det som inte känns okej till hemsidan du ser det på,
oavsett om det handlar om dig eller andra

Som kan ses i denna film.

Problemet jag mött när jag talar om detta – är att de unga inte tycker de ljuger. De förstår att det handlar om att vara ärlig vid kommenterande, men de unga upplever det inte riktigt så.

På KIK använder du ditt nick (av olika anledningar) – du är ditt nick men du använder ju inte ditt riktiga namn. Samma sak som att en av förespråkarna i filmen har ett nick på YouTube och i sitt spelande: Sp4zie. Annars är ju dessa 4 tips som även våra föreläsningar i stort sätt bygger på. Vill du lyssna på en föreläsning? Kontakta oss.

Annonser

IRL och AFK – Om film, nätmobbning och sociala medier

IRL

Vi har redan skrivit om nätmobbning, nätkränkningar och film tidigare här. Där efterfrågade jag en bra film på temat. Nu har den faktiskt kommit: IRL. IRL är en svensk film som bygger på holländska boken och filmen Ben X. Filmen handlar om Elias som blir mobbad i skolan. Ett sätt att fly undan för Elias blir att spela spel. Där blir han vän med karaktären Scarlett. En dag vill hon träffas AFK – IRL – dvs i verkligheten, borta från datorn. Tillsammans börjar de prata om hur de ska lösa problemet med Elias plågoandar. Ska de lösa problemet så som man gör i spelet, genom att ge igen? Eller på ett annat sätt?

IRL har mycket intressant stoff att tala om i skolan. Filmen Ben X är intressant, men den har flera problem. Flera av de problemen tycker jag IRL har löst. IRL passar mycket bra för samtal, för den tar upp många av de frågor jag möter som föreläsare kring sociala medier, nätkräkningar och nätmobbning. Filmen visar på att det ofta finns en koppling mellan mobbning i t.ex. skolan och mobbning på nätet. Det som gör denna mobbning extra jobbig, är att den inte slutar efter skolan. I filmen så förnedras först Elias i skolan av mobbare och därefter läggs klippet ut på nätet. Det som händer där, är att klippet även kommenteras av många andra som inte har någon relation till Elias. Här går mobbningen snarare över till kränkning med hjälp av sociala medier. Den senaste tidens rättsfall kring nätkränkningar har alla lyft fram samma sak som sker i filmen. Nämligen att spridningen av materialet leder till en kränkning i lagens mening. Skadan blir genom spridning ännu värre. Själva mobbningen är ofta svår att komma åt. I IRL diskuteras detta på olika sätt. Vad kan man göra som klasskompis? Vad kan man göra som rektor? Som förälder? Det hela problematiseras på ett trovärdigt sätt då offret, Elias, väljer att ständigt att fly verkligheten till spelets värld. Många försöker nå ut till honom, klasskompisar, pappan, rektorn men han flyr istället för att säga som det är. Han tar på sig hela bördan själv. Allt detta är mycket trovärdigt skildrat och vill man tala kring dessa frågor så passar IRL utmärkt. Elias pappa kommer med ett påstående i filmen – Inger gör något åt mobbning förrän det är försent – någon måste dö förrän folk agerar. Det kanske är att ta det lite långt men ofta så uppkommer just den frågan – varför var det ingen som såg mobbningen tidigare? Varför gjorde ingen något? Så hur ska man svara och lösa det problemet? Väldigt förenklat – tala om det. Se till att barn och vuxna har en sådan relation till varandra att de kan prata med varandra om denna typ av frågor. För finns inte det förtroendet, ja då blir det tyvärr som i filmen – där Elias inte vill tala om vad som händer med honom, för någon.

Arbetet mot nätkränkningar och nätmobbning fortsätter kontinuerligt. På senare tid så har mycket bra hjälp för er som arbetar med barn i skolan kommit.

Ett exempel är #inteokej som är en sajt för ungdomar att diskutera och formulera vad som är okej och inte okej på nätet. Sajten riktar sig till 13-19 åringar och man kan ställa frågor men även själv svara på frågor kring netikett.

En annan hjälp som finns om man råkat ut för näthat är att höra av sig till Nätvaro. Man kan även få hjälp med polisanmälan på http://natvaro.eu/anmalan-av-nathat/. Utöver detta finns mycket annan bra information att hämta på sajten.

Ett problem när man ska föreläsa kring sociala medier, nätkränkningar och nätmobbning riktade till yngre elever (typ mellanstadiet-högstadiet) är att det finns få filmer på svenska eller textade på svenska på temat. Finns det finns en del skrivet men illustrativa exempel lyser med sin frånvaro. Så kan inte någon göra något sådant här på svenska? En remix av Dumb ways to die – Pause and think online:

Internet – vän eller fiende?

Förra veckan skrev vi om rapporteringen kring ”13 åringen från Kumla”. Det handlade om näthat, nätmobbning, nätkränkningar och slutligen om grooming. Under den veckan kom olika personer och organisationer ut och uttalade sig kring frågan. Frågorna kring det som hade skett förändrades under veckan. Däremot fanns där hela tiden ofta en gemensam nämnare i ”skuldfrågan”, nämligen Internet – nätet är ett farligt ställe för unga. Denna vecka när känslostormarna kring tragedin i Kumla har lugnat ner sig kommer många bra och användbara resurser för er som arbetar i skolan.

I veckan lanserades nämligen Unga Online –kolla in tjänsten här:

http://ask.fm/ungaonline

ffungaonline

”Fråga forskarna; Unga online” är en helt ny webbtjänst där forskare från svenska universitet svarar på frågor om unga och internet med utgångspunkt i vetenskaplig forskning. Just nu bemannas frågelådan av Elza Dunkels ( http://www.kulturer.net ) och Marcin de Kaminski ( http://www.cybernormer.se )

Här har ni möjlighet att fråga forskare om internet – just nu Elza Dunkels och Marcin de Kaminski.

Elza hade en gratis föreläsning om internet och unga igår 20 mars på nätet den kan ses här i efterhand – missa inte den:

Marcin de Kaminski har skrivit om den senaste veckans händelser på cybernormer – läs gärna hans inlägg här:

Därför är nätfilter en typiskt dålig idé

Och hans debattartikel i Expressen.

När vi ändå är inne på temat nätet – Karl Dahlstrand som jag föreläste med tillsammans för skolledare i Göteborg var aktuell i GP:

gpframsidanatkrankning

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1418354-nu-ska-hatet-kartlaggas

Förra veckan kom även en mycket intressant dom kring kränkningar och sk. näthat och vem som bär ansvar för detta – den beskrevs så här i Journalisten:

http://www.journalisten.se/nyheter/viktig-dom-ger-bloggar-fribrev-vid-fortal

Som vanligt vill jag passa på att vi gärna kommer till skolor och talar kring dessa frågor – med elever, pedagoger och föräldrar!

Är du källkritisk min lille journalist?

Förra veckan var spännande. Filmpedagogerna föreläste för fullt med Biblioteksutbildning, 8-mars dag med Globala skolan och föreläsning på Mediedagarna, MEG 2013. Där lanserades den svenska översättningen av UNESCOs MIK-läroplan samt ett material som kan hjälpa er att arbeta med MIK i utbildningen. Det kan ni beställa här.

MIK svensk framsidaNordicomMIK

På MEG 2013 hände mycket annat spännande. Många olika undersökningar presenterades, bl.a. Förtroendebarometern – med vilka medier och vilka inom media som svenska folket har förtroende för. Ur denna vaskades nyheten att Janne Josefsson är den inom media som svenska folket har högst förtroende för. Man kan man undra vad de bygger denna nyhet på? Tittar man på siffrorna bakom undersökningen – vilket journalister inte verkar gjort, är det kanske lite förhastat att hävda att svenska folket har högst förtroende för Janne Josefsson. Frågan som ställdes var denna: ”Finns det någon person verksam i svensk press, radio, TV eller i digitala medier som Du särskilt uppskattar?Av 1220 svarande har 419 nämnt en person. Av dessa 419 har 11% nämnt Josefsson vilket gör att han har den högsta procentsatsen av de nämnda. Vilket innebär att i en undersökning på 1220 personer eller 419 (om vi är snälla mot de som gjort undersökningen) så har c:a 40 personer stort förtroende för Josefsson. Det är statiskt inte så mycket att dra stora slutsatser av. Filmpedagogerna har skrivit om undersökningar, statistik och källkritik tidigare. Här på bloggen finns även Jan Stridhs snabbskola i tolkning av statistik. Det känns som om professorerna Sören Holmberg och Lennart Weibull kanske borde besöka sin kollega Jan Stridh och utbilda sig lite. Även andra journalister borde kolla källor lite bättre.

På kvällen den 8 mars var det ett grävseminarium i Göteborg. Författaren och debattören Maria Sveland var inbjuden till en paneldebatt. Om ni följer sociala medier så kan ni inte ha missat att det blev väldigt dålig stämning under denna ”debatt” och även i eftersnacket. På flera ställen i olika medier skrev sedan deltagarna om vad som hade ”hänt”. Exakt vad som hände vet vi inte och problemet blir att journalisterna helt plötsligt inte vet hur de skall förhålla sig till det uppkomna. Debattörerna är alla trovärdiga källor, varav en är den journalist som svenska folket enligt nyheterna har störst förtroende för. Vilken källa skall man då som journalist lita på? Kanske skall man låta bli att ta ställning, och helt enkelt inte rapportera eller skriva om det.

Radioprogrammet Medierna sänder ett program från MEG. De talar om oansvariga utgivare – Facebook, Instagram och Twitter. Samma dag kommer en debattartikel från Utgivarna (som vill kalla sig ansvariga, kan tänkas) där man som utgivare av tidningar, radio och TV inte vill bli granskade mer än idag. Den självreglering vi har idag räcker resonerar man. Sedan nämner man även i denna artikel att de oansvariga utgivarnas oansvar leder till att de ansvariga utgivarna verkligen måste ta ansvar.

Tillbaka till radioprogrammet Medierna. Där hävdar man att de oansvariga utgivarna Facebook, Instagram och Twitter borde lyda under samma lagar som publicister eftersom de får samma yttrandefrihetsskydd. Problemet är bara det att det inte är samma sak. Sociala medier är inte ansvariga utgivare i Sverige. Det är inte Instagram som är skyldiga till att det skapas ett kränkande konto på deras tjänst. Vissa tycker att det borde vara så – men effekten blir då att dessa företag tar bort sina tjänster från Sverige på ett liknande sätt som Facebook, Twitter och Google gjort i Kina.

Ännu mer anmärkningsvärt är att man i Medierna inte talar om det företag som faktiskt går in och styr journalistiskt innehåll i Sverige, nämligen Apple. Varför inte det? Är det för att man är rädd att Apple kanske tar bort SR:s poddar från iTunes? Eller kommer att ställa högre krav på innehållet i SR?

Så kommer då denna vecka. Den största nyheten verkar nu bli att en trettonårig flicka begått självmord i Kumla. Kort beskrivet: en tragedi. Tyvärr är det så att denna typ av mycket tragiska händelser ofta sker i Sverige utan att de blir nyheter (bland 15-24 åringar är det enligt socialstyrelsen den vanligaste dödsorsaken). Varför blir det då en nyhet? Hon begick enligt medierna självmordet pga. näthat. Sverige har fått sitt första fall där näthat har lett till självmord. Frågan är då, om man vet varför hon begick självmord? Det har ännu inte redovisats i media. Det som framkommit är att på skolan där flickan gick har mobbning och kränkningar förekommit, och att flickan varit mobbad. Det redovisas även att på en del av de sociala forumen där hon rört sig så har kränkande kommentarer förekommit. En kille är misstänkt för att ha använt sig av hot via nätet för att få 13-åringen att agera i sexuellt kränkande sammanhang. Det är jättebra att detta lyfts upp men i mångt och mycket är det spekulationer kring en tragisk händelse. Förmodligen (och nu spekulerar jag) är det fler faktorer som ligger bakom. Nyhetsflash: Detta blogginlägg skrevs igår onsdag den 13 mars. Under kvällen igår verkar den senaste utvecklingen av nyheten vara att det är att man inte söker en pojke utan en sk. Nätpedofil och att flickan utsatts för det som kallas grooming.  Nyheten verkar även med denna nytillkomna information tappat sitt nyhetsvärde.

Att media spekulerar i tragedier är inget nytt. Sådana händelser har ett nyhetsvärde hävdar man. Det har de säkert, men jakten på nyheter verkar kunna leda till att man slarvar med källkritiken.

Igår onsdag skrivs det i SvD och sägs i SR att hälften av barnen är kränkta på nätet. Dessa siffror har vi som föreläsare på området aldrig hört eller läst tidigare (eller sett inom forskningen). Vem kan tänkas ligga bakom en sådan undersökning? I detta fall är det anti-virus och nätsäkerhetsbolaget Norton by Symantec. Varför ställer sig inte en enda journalist frågan om vad detta bolag har att vinna på att presentera en sådan undersökning? Eller för att ställa frågan på ett annat sätt. Varför frågar journalisterna inte forskare som Elza Dunkels och Ann Frisén som gjort STORA undersökningar i ämnet – baserat på stort underlag från hela Europa, och frågar sig varför deras undersökningar skiljer sig från Nortons? Ni kanske enbart har sett en undersökning från Friends? Det är samma undersökning, det är Friends och Norton by Symantec som gjort den tillsammans med YouGov.

Hade man gjort samma typ av källkritiskt arbete om det rört sig om något annat? Hade man rapporterat att sockermängden i läsk minskar enligt en färsk studie från en läsktillverkare? Eller hade man även frågat dietister, läkare eller andra forskare som kan ha något intressant att säga i frågan? Bara en stillsam undran. När vi föreläser för elever kring sociala medier så trycker vi på hur viktig källkritik är i skolan, men även utanför.

Behöver journalisterna en kurs i källkritik?

Om näthat, civilkurage, instagramupploppen och sociala medier

Just nu föreläser jag för fullt om sociala medier, normer och mänskliga rättigheter för elever, pedagoger och skolledare.
Först tillfället då jag föreläste för skolledare tillsammans med Cybernormers Karl Dahlstrand har redan varit. Då var P4 Göteborg där och talade med bl.a. mig:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=5447641

veckan innan hade jag talat med Natalia Kazmierska på P3 nyheter:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5443388

Veckan innan dess hade ju Uppdrag granskning visat sitt program Män som näthatar kvinnor:

Trailern finns här:

Programmet här:

CapturFiles_232

Detta följdes av många inlägg som alla var intressanta så som:

Från cybernormer: Ärekräkning på nätet
Uppdrags gransknings SVT-samling kring näthat
Från Aftonbladet kultur:
av Alice Bratthammar och Amanda Ivanović
”Vår generation kommer flippa ur”
Från DN:
Debattartikel:”Tillsätt en nätombudsman och stärk polisens resurser”
Krav på ny lag mot näthat
”Behövs ingen ny lag mot näthat”
Svårt fälla för näthat mot kvinnor
Från P1-programmet Medierna:
Näthatets motreaktion och uppmärksammat hårkaos

Från Brit Stakston:
http://www.jmw.se/2013/02/11/pk-debatt-om-nathat/
http://www.jmw.se/2013/02/01/abdikerande-vuxna-stort-problem-for-natutvecklingen/
http://www.jmw.se/2013/02/09/vad-vill-du-gora-mot-nathatet-nu/

Och ett mycket intressant inlägg från Ewa Thorslund som är Direktör på Statens medieråd.
http://www.statensmedierad.se/Om-Statens-medierad/Direktorens-rost/gzd/

Vill ni själva få fortbildning i ämnet? Ni når oss på info@filmpedagogerna.se – 031-12 10 90

%d bloggare gillar detta: