Bloggarkiv

Är du källkritisk min lille journalist?

Förra veckan var spännande. Filmpedagogerna föreläste för fullt med Biblioteksutbildning, 8-mars dag med Globala skolan och föreläsning på Mediedagarna, MEG 2013. Där lanserades den svenska översättningen av UNESCOs MIK-läroplan samt ett material som kan hjälpa er att arbeta med MIK i utbildningen. Det kan ni beställa här.

MIK svensk framsidaNordicomMIK

På MEG 2013 hände mycket annat spännande. Många olika undersökningar presenterades, bl.a. Förtroendebarometern – med vilka medier och vilka inom media som svenska folket har förtroende för. Ur denna vaskades nyheten att Janne Josefsson är den inom media som svenska folket har högst förtroende för. Man kan man undra vad de bygger denna nyhet på? Tittar man på siffrorna bakom undersökningen – vilket journalister inte verkar gjort, är det kanske lite förhastat att hävda att svenska folket har högst förtroende för Janne Josefsson. Frågan som ställdes var denna: ”Finns det någon person verksam i svensk press, radio, TV eller i digitala medier som Du särskilt uppskattar?Av 1220 svarande har 419 nämnt en person. Av dessa 419 har 11% nämnt Josefsson vilket gör att han har den högsta procentsatsen av de nämnda. Vilket innebär att i en undersökning på 1220 personer eller 419 (om vi är snälla mot de som gjort undersökningen) så har c:a 40 personer stort förtroende för Josefsson. Det är statiskt inte så mycket att dra stora slutsatser av. Filmpedagogerna har skrivit om undersökningar, statistik och källkritik tidigare. Här på bloggen finns även Jan Stridhs snabbskola i tolkning av statistik. Det känns som om professorerna Sören Holmberg och Lennart Weibull kanske borde besöka sin kollega Jan Stridh och utbilda sig lite. Även andra journalister borde kolla källor lite bättre.

På kvällen den 8 mars var det ett grävseminarium i Göteborg. Författaren och debattören Maria Sveland var inbjuden till en paneldebatt. Om ni följer sociala medier så kan ni inte ha missat att det blev väldigt dålig stämning under denna ”debatt” och även i eftersnacket. På flera ställen i olika medier skrev sedan deltagarna om vad som hade ”hänt”. Exakt vad som hände vet vi inte och problemet blir att journalisterna helt plötsligt inte vet hur de skall förhålla sig till det uppkomna. Debattörerna är alla trovärdiga källor, varav en är den journalist som svenska folket enligt nyheterna har störst förtroende för. Vilken källa skall man då som journalist lita på? Kanske skall man låta bli att ta ställning, och helt enkelt inte rapportera eller skriva om det.

Radioprogrammet Medierna sänder ett program från MEG. De talar om oansvariga utgivare – Facebook, Instagram och Twitter. Samma dag kommer en debattartikel från Utgivarna (som vill kalla sig ansvariga, kan tänkas) där man som utgivare av tidningar, radio och TV inte vill bli granskade mer än idag. Den självreglering vi har idag räcker resonerar man. Sedan nämner man även i denna artikel att de oansvariga utgivarnas oansvar leder till att de ansvariga utgivarna verkligen måste ta ansvar.

Tillbaka till radioprogrammet Medierna. Där hävdar man att de oansvariga utgivarna Facebook, Instagram och Twitter borde lyda under samma lagar som publicister eftersom de får samma yttrandefrihetsskydd. Problemet är bara det att det inte är samma sak. Sociala medier är inte ansvariga utgivare i Sverige. Det är inte Instagram som är skyldiga till att det skapas ett kränkande konto på deras tjänst. Vissa tycker att det borde vara så – men effekten blir då att dessa företag tar bort sina tjänster från Sverige på ett liknande sätt som Facebook, Twitter och Google gjort i Kina.

Ännu mer anmärkningsvärt är att man i Medierna inte talar om det företag som faktiskt går in och styr journalistiskt innehåll i Sverige, nämligen Apple. Varför inte det? Är det för att man är rädd att Apple kanske tar bort SR:s poddar från iTunes? Eller kommer att ställa högre krav på innehållet i SR?

Så kommer då denna vecka. Den största nyheten verkar nu bli att en trettonårig flicka begått självmord i Kumla. Kort beskrivet: en tragedi. Tyvärr är det så att denna typ av mycket tragiska händelser ofta sker i Sverige utan att de blir nyheter (bland 15-24 åringar är det enligt socialstyrelsen den vanligaste dödsorsaken). Varför blir det då en nyhet? Hon begick enligt medierna självmordet pga. näthat. Sverige har fått sitt första fall där näthat har lett till självmord. Frågan är då, om man vet varför hon begick självmord? Det har ännu inte redovisats i media. Det som framkommit är att på skolan där flickan gick har mobbning och kränkningar förekommit, och att flickan varit mobbad. Det redovisas även att på en del av de sociala forumen där hon rört sig så har kränkande kommentarer förekommit. En kille är misstänkt för att ha använt sig av hot via nätet för att få 13-åringen att agera i sexuellt kränkande sammanhang. Det är jättebra att detta lyfts upp men i mångt och mycket är det spekulationer kring en tragisk händelse. Förmodligen (och nu spekulerar jag) är det fler faktorer som ligger bakom. Nyhetsflash: Detta blogginlägg skrevs igår onsdag den 13 mars. Under kvällen igår verkar den senaste utvecklingen av nyheten vara att det är att man inte söker en pojke utan en sk. Nätpedofil och att flickan utsatts för det som kallas grooming.  Nyheten verkar även med denna nytillkomna information tappat sitt nyhetsvärde.

Att media spekulerar i tragedier är inget nytt. Sådana händelser har ett nyhetsvärde hävdar man. Det har de säkert, men jakten på nyheter verkar kunna leda till att man slarvar med källkritiken.

Igår onsdag skrivs det i SvD och sägs i SR att hälften av barnen är kränkta på nätet. Dessa siffror har vi som föreläsare på området aldrig hört eller läst tidigare (eller sett inom forskningen). Vem kan tänkas ligga bakom en sådan undersökning? I detta fall är det anti-virus och nätsäkerhetsbolaget Norton by Symantec. Varför ställer sig inte en enda journalist frågan om vad detta bolag har att vinna på att presentera en sådan undersökning? Eller för att ställa frågan på ett annat sätt. Varför frågar journalisterna inte forskare som Elza Dunkels och Ann Frisén som gjort STORA undersökningar i ämnet – baserat på stort underlag från hela Europa, och frågar sig varför deras undersökningar skiljer sig från Nortons? Ni kanske enbart har sett en undersökning från Friends? Det är samma undersökning, det är Friends och Norton by Symantec som gjort den tillsammans med YouGov.

Hade man gjort samma typ av källkritiskt arbete om det rört sig om något annat? Hade man rapporterat att sockermängden i läsk minskar enligt en färsk studie från en läsktillverkare? Eller hade man även frågat dietister, läkare eller andra forskare som kan ha något intressant att säga i frågan? Bara en stillsam undran. När vi föreläser för elever kring sociala medier så trycker vi på hur viktig källkritik är i skolan, men även utanför.

Behöver journalisterna en kurs i källkritik?

Annonser

Två underbara klipp som är mycket bra att använda i undervisning kring nyheter, mediekritik och Medie- och InformationsKunnighet

En sådan vecka föra veckan var. Det var mycket om man säger så. Programmet för MIK-dagen spikades. Vi gjorde en del marknadsföring. Vi fick oväntad hjälp på flera fronter. Filmpedagogerna har nu arbetat i 20 år med film- och mediepedagogik. I c:a 15 av dessa åren har vi arbetat med nyheter och rörlig bild. Sedan länge har vi försökt att skapa ett nyhetsmaterial som undervisningsmaterial. Vi har gjort delar av sådant material åt Multimediabyrån på skolverket. Samma vecka som vi arbetade som furier med MIK-dagen kommer två stycken fantastiska program som hävdar samma sak som vi hävdat i 15 år och som båda pekar på det ENORMA behovet av Medie- och InformationsKunniga medborgare i Sverige och hela världen.

Först ut var humorprogrammet Daily Show – som hade denna makalösa pärla – klicka här nedan på bilden för att se klippet.

Image

Ett program som med viss humor visar på att t.ex. CNN har lagt ner sin grävande journalistik eftersom den inte är lönsam och istället satsar på saker som inte är nyheter men som säljer kanalen.  CNN var ju bäst i klassen där Fox News och vänsterkanalen MSNBC redan hade lagt ner sina grävande program och satsat allt på tyckare – där de båda hade tagit sina ”stjärnor” från CNN – där Glenn Beck är den största av dem. I skolan är detta klipp så användbart för att diskutera vad som är journalistik och vad som är nyheter – Båda stora och viktiga frågor i UNESCOS ramverk – ni hittar dessa i modulerna 1 och 2. UNESCO kommer även mycket snart att lansera en Freedom of Expression toolkit – där detta är själva grunden för yttrandefriheten och i förläningen demokratin.

Sedan kom SR P1:s eminenta program Medierna som nära på borde skrivas in i nästa läroplan som obligatorisk del av samhällskunskapen, matematiken och svenskan på gymnasiet. Programmet hade två delar. Den första delen handlade om hur medierna behandlade statistik och hur utbildade mediernas journalister var i statistik. Snabb sammanfattning – de flesta journalister är okunniga kring frågor om hur man tolkar statistik. Vad som var ännu värre för journalistkåren var att journalisterna själva beskrev att politiskjournalistiken tagit den riktning som vi skrev om att den amerikanska journalistiken tagit. Nämligen att politiskjournalistik handlar inte längre om innehåll utan ses som en sporttävling. Skillnaden mellan Allsvenskan och Riksdagen börjar suddas ut. Ett hot mot demokratin? Jan Stridh som alltid får svara i dessa frågor sa rent krasst att ända räddningen är att vi som medborgare blir Medie- och InformatiosnKunniga,

Och sedan svarade Expressens chefredaktör på Mediernas inslag med http://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/2013/01/osakligt-om-opinionsmatningar/

Vilket förde oss över till del 2 av Medierna programmet – den delen handlade om granskande journalistik och hur den dramatiserades. I Medierna gjorde man det intressanta upplägget att i reportaget som var helt dramaturgiskt korrekt parallellklippa mellan hur man ”skapar” granskande nonfiktions-program och hur en dramaturg som skriver fiktion skapar samma berättelser. Helt plötsligt blev det rätt tydligt att våra granskande program i TV ofta använder sig av samma sätt att berätta som fiktionen. Vi har hävdat länge men Medierna gjorde det mycket snyggt och tydligt – och podden kommer finnas kvar att lyssna på även för framtida elever. Det hade ju varit jättekul om de även visat på hur man skapar dramaturgi på de vanliga nyhetssändningarna. Nu kommer det riktigt spännande – Lyssnar man om på programmets första del och analyserar det utifrån den andra delen som handlade om dramaturgi så upptäcker man att Medierna själva har använt sig av dramaturgi, form och stil för att framställa personer som ”goda” och ”onda”. Att inslaget i del 2 avslutas med att Janne Josefsson önskar att reportern från Medierna skall klippa intervjun korrekt är ju rätt talande för medvetenheten hos journalisterna själva om dramaturgins makt.

Hade inte Thomas Mattsson skrivit sin kritik mot Medierna hade jag nog inte lyssnat om på första delen – och hört hur dramaturgiskt väluppbyggt Mediernas reportage är. Vi orkar inte vara källkritiska hela tiden – speciellt inte när man arbetar med flera medier. För att ändå träna sig rekommenderar vi å det varmaste Berättandets Grammatik. Den är skapad av Multimediabyrån och i MIL sammanhang kan man hitta detta material i Modul 4 unit 3 på t.ex. mil-project.org.

CapturFiles_209

Medietips: Kritiskt tänkande och Källkritik – genomskåda mediebruset

Igår var det partiledardebatt. Som vanligt flög det siffror och statistik så det stod härliga till. Hur är det möjligt att samma verklighet kan se så olika ut beroende på om man är borgerlig eller röd/grön? Hur mycket sanning finns det bakom det som sas igår? Går det att kolla upp?  Det enkla svaret är nej. Det mer komplicerade svaret är ja, klart det går, men det kräver en hel del källgranskning och källkritik samt kunskap om statistik. Så hur göra i skolan kring dessa frågor? Ett mycket bra och konkret tips är UR:s nya temasajt om källkritik som ni kan finna här: Källkritik – genomskåda mediebruset – UR.se.

Ett annat mycket bra tips är Kolla Källan som har många bra guider som ni finner hos Skolverket: http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/kollakallan. Kolla specifikt in Kolla Källans Wiki – där ni som pedagoger kommer få många praktiska tips på att arbeta med källkritik och kritisk granskning utifrån de nya läroplanerna och i olika medieformer – ni hittar den här: https://kollakallans.wikispaces.com/

Men statistik och siffror är knepiga att kolla i realtid som under en partiledardebatt i TV. I USA som är ett mycket större land finns sajter som Factcheck och PolitiFact som kollar källor allt eftersom, i de olika amerikanska debatterna och man får som tittare rätt snabbt reda på hur sant det som de som debatterade sa. Dessa sajter kollar även upp reklam och annan propaganda som används i politiska syften. Svenska tidningar har börjat med sk. Faktakoll men denna information kommer tyvärr långt efter debatter samt svarar ofta på enbart ett påstående och inte en hel debatt. Så hur granska statistik och siffror? Radioprogrammet Medierna har vid flera tillfällen visat på det stora problemet som journalister har med siffror och statistik. Om journalister inte förstår statistik skall man begära att elever i skolan kan förhålla sig kritiskt till olika statistiska källor? Med hjälp av sajter som de ovan, en bra undervisning kring detta i många ämnen i skolan (svenska, matte, historia, samhällskunskap mfl.) så borde det gå – enligt de nya läroplanerna skall eleverna i alla fall göra detta i skolan. Medierna valde att publicera Jan Strids 10 bud om kvantitativa undersökningar. Läs hans tio bud om hur en undersökning görs och bedöms här.

Medietips: Wolfram|Alpha – om Facebook, matematik, statistik och allt annat du inte visste att du sökte

Om du är lärare inom naturkunskapsorienterade ämnen som matematik, fysik, kemi och biologi är sannolikheten väldigt hög på att du redan använder sökmaskinen: Wolfram|Alpha: Computational Knowledge Engine. i din undervisning. För alla lärare som är mer samhällsorienterade – här kommer ett tips – börja använda Wolfram Alpha i skolan – gärna istället för Google. Varför?

För att Wolfram Alpha är en annan sorts sökmotor – enligt dom själva är de inte en sökmotor utan en ”Computatational Knowledge Engine”. För No-lärare är den given därför att man här kan skriva in formler etc och få genomgångar av de samma, eller få förklaringar inom kemi, fysik eller biologi. Men denna sökmaskin är så mycket mer – inte minst är den ett utmärkt exempel på hur man bearbetar och använder sig av statistik. Sök på Paris och du kommer inte få den vanliga Wikipedia artikeln – istället får du kartor, storlekar på stadsdelar, olika företag i Paris etc.
Allt detta samlande av data blir riktigt intressant och läskigt när man ber Wolfram Alpha beräkna ens egna Facebook data. Va? Kan den veta massor om mig på Facebook också? Ja, det kan den och utifrån pedagogiskt perspektiv är detta bra på många nivåer.

Låt mig förklara hur man gör och hur man kan använda det i klassrummet. Gå in på: http://www.wolframalpha.com/ skriv orden Facebook report i sökrutan. Godkänn applikationen. Wolfram Alpha kommer då samla ihop Facebook data om dig men inte minst om dina vänner. Det ser då ut så här:

och så kommer en lång lista med statistik över främst dina vänner på Facebook. Var de bor, om de är gifta, politiska åsikter, vad de heter (Anna är vanligast bland mina vänner), vilka som är deras kompisar etc.

Varför är då detta intressant att göra i skolan? Oavsett om man använder Facebook i skolan eller jobbet framgår det för den som studerar denna statistik att Facebook har enormt mycket information om dig som den säljer och delar med sig till den som betalar eller bara som i detta fall vet hur man söker. Så vill ni arbeta och diskuterar Facebook, sociala medier, statistik, reklam, privatliv, nätverk och sökningar har ni med hjälp av detta verktyg en guldgruva. Min erfarenhet är att när man visar hur mycket information vi faktiskt delar med oss då blir det en väckarklocka för elever och andra användare. Jag har även upptäckt att mina Facebook vänner är rätt restriktiva med att dela ut information och duktiga på säkerhetsinställningar (det syns också i statistiken) – hur medveten är du och dina elever?

Spana även in denna film som försöker förklara vad Wolfram Alpha är för något:

Kolla gärna även in detta tal från grundaren från TED:

Facebookanvändning i Sverige enligt ”Svenskarna och Internet”

Nu finns det ny statistik från ”Svenskarna och internet” över hur många som använder FaceBook i Sverige. Uppfattningen att alla är på FaceBook är överdriven. Om du inte råkar vara mellan 13 och 20 år vill säga. I sådana fall så är det ganska säkert att dina jämnåriga faktiskt finns på FaceBook och är inne minst en gång i veckan. Bara en av tio gör det inte i detta ungdomliga åldersspann. Är du över femtio så är majoriteten av dina jämnåriga inte på FaceBook enligt undersöknigen.

Klicka på bilden för att läsa undersökningen. (ca två A4)Facebookanvändning i Sverige

%d bloggare gillar detta: