Bloggarkiv

Vårt eviga behov av att återberätta myter och berättelser samt att gestalta på nytt.

Det händer mycket nu. Det är just nu judisk påsk, snart kristen påsk. Veckan därefter skall vi undervisa bl.a. om Storytelling, Om retorik för elever, samt föreläsa för bibliotekarier. På biotoppen världen över regerar Captain America och Noah. Allt detta hänger märkligt nog samman.

Låt oss börja med påsken och bibeln. Jag var personligen på en påskvandring med min sons klass. Det var intressant att se hur man försökte gestalta Jesus sista timmar för barnen. Att det fanns ett behov av gestaltning är rätt klart – barnen hade ingen vidare koll på Jesus. Inte de ”kristna” barnen i alla fall, de barnen vars föräldrar var muslimer kände till Jesus mycket bättre. Problemet var detta: att man i gestaltningen tyvärr missade själva grunden i Jesuberättelsen – vad han förmedlade för budskap och varför det fortfarande är ett budskap många tror på och vill fira till påsk.

In kommer filmen Noah. En film som har en hel del problem och anses mycket kontroversiell i sitt hemland USA. Filmen är ändå mycket intressant. Låt oss dock börja med kontroverserna. De sammanfattas rätt bra i detta klipp från Daily Show.

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 13.15.50

Man försökte klippa filmen på ett sådant sätt att den skulle bli populär bland konservativa amerikanska kristna. Det var ett misslyckande av bibliska proportioner. Slutligen skickade filmbolaget ut detta meddelande:

The film is inspired by the story of Noah. While artistic license has been taken, we believe that this film is true to the essence, values, and integrity of a story that is a cornerstone of faith for millions of people worldwide. The biblical story of Noah can be found in the book of Genesis.

Med andra ord: Om du är bokstavstroende kommer du ha enorma problem med denna film. Jag förstår att de bokstavstroende amerikanerna har problem med filmen. För den försöker gestalta berättelsen som går bortanför det majoriteten av USA:s kristna tror på. Den ger oss en alternativ skapelseberättelse där evolutionen får plats. Bara det går emot vad 47% av alla amerikaner tror på: nämligen att jorden är mindre än 10,000 år gammal. Noah talar inte med Gud – även det ett problem för många troende. Han nämner inte ens Gud – i filmen talas om Skaparen. Men det jag tror nog är det största problemet många troende amerikanska kristna har med filmen är detta: de känner nog igen sig själva i filmens skurkar, ättlingarna till Kain. Ättlingarna till Kain argumenterar och låter väldigt mycket som den kristna amerikanska högern. Det kontroversiella i detta är just de delarna i filmen som är rätt fritt tolkade från bibeln och bibelrelaterade texter. Samtidigt är det kanske just detta som gör filmen så intressant. För vad regissören Darren Aronofsky försöker göra är att gestalta berättelsen på ett modernt sätt och ställa frågor om varför denna myt om Noah fortfarande anses intressant idag. För många kristna är det just denna myt man går tillbaka till när man hävdar att Gud enbart accepterar relationer mellan män och kvinnor. Den maskulina heteronormativa delen av Noah-berättelsen finns kvar i filmen. Den delen gillar säkert många konservativa troende. I dagens Sverige känns den inte vidare 2000-tal om man säger så. Filmen pekar dock även på en annan del Noah-myten som borde vara intressant på 2000-talet, nämligen den om hur vi människor förhåller oss till vår jord och de andra varelserna som lever på denna planet. Det är här filmen blir riktigt kontroversiell, för den pekar på att vi människor inte kan bruka jordens resurser i all evighet – de kommer ta slut. Många amerikanska kristna tror ju just på att vi människor inte kan påverka t.ex. klimatet med vårt sätt att leva. Det intressanta är ju att denna del av myten vetenskapen verkligen tror på. Vetenskapen samlar ju DNA från allt vi har på jorden i arker för en framtid då vi faktiskt lyckats utrota ännu fler av jordens arter än vi håller på med redan nu. Detta finns i projekt som detta http://www.frozenark.org/animals-ark

Det sorgliga är att filmen ger en möjlighet för vetenskapen och främst bokstavstroende att hitta en gemensam plattform. Men det verkar ju inte hända med denna film, kanske skulle en annan gestaltning lett till ett bättre resultat? Frågan är hur en sådan gestaltning skulle se ut? Hur gestaltar man på ett sätt så bokstavstroende tror på gestaltningen? Kanske får man helt enkelt lämna de bibliska berättelserna och berätta bibliska teman i annan form. Så som Marvel gjort i sitt nya filmiska universum? Rent finansiellt har denna gestaltning gått väldigt bra. Marvels nya universum är den mest framgångsrika franchisen i filmhistorien. Med tanke på hur många kommande filmer som är på gång inom detta Universum lär rekordet stå sig ett bra tag till. Just nu visas Captain America på bio och Agents of Shield går på TV. Det intressanta är att Marvel har anpassat sitt Universum till USA:s religiösa högers önskemål. I Marvels Universum finns bara en Gud. Thor, Loke etc är mytiska figurer, likaså Thanos, Ultron och andra kommande karaktärer. Berättelserna må utspela sig olika dimensioner men man är rätt noga med att påpeka att det bara finns en Gud. Marvel har med andra ord verkligen lyckats gestalta gamla och nya myter på ett sätt som biopubliken gillar oavsett om de tror på vetenskapen eller tror på vartenda ord i bibeln. Kanske beror det på att de är bra historieberättare. I sommar kommer nästa del i Marvels Universum – Guardians of the Galaxy:

Som av en händelse kommer två andra berättelser baserade på Marvels serietidningar. 18 april har Spider-man 2 premiär, 23 maj har X-men – Days of future past. Dessa tillhör inte Marvels filmiska universum. Det dessa egna franchises dock har gjort är att också gestalta om sina berättelser, berätta dem på nytt eller på ett annorlunda sätt. Båda dessa filmer bygger sina berättelser på Spider-mans/Spindelmannens och x-mens mest ikonografiskt klassiska berättelser. Frågan om de bokstavstroende serieläsarna kommer acceptera dessa tolkningar.

Serieomslaget: AmazingSpider-Man122

Serieomslaget: X-Menserie

Annonser

Debatt om datspel: ”Våldsamma datorspel kan visst påverka ungas hjärnor” – DN.SE

Vi har skrivit om det här med vetenskap vs tro – det kan ni läsa här:

https://filmpedagogerna.wordpress.com/2011/12/21/medietips-att-mota-tro-med-vetenskap-gar-det/

Nu återkommer forskarna från Karolinska institutet med en debattartikel i DN. De ger sig på Medierådets metod – artikeln kan ni läsa här:

”Våldsamma datorspel kan visst påverka ungas hjärnor” – DN.SE.

Det intressant är just det som tas upp i artikeln som berör tro och vetenskap, nämligen att det är extremt svårt att med vetenskap bevisa för andra troende vetenskapsmän vilken vetenskap som är den ”rätta”. Läs inläggen själva och fundera på vilken vetenskapsmetod har satt sin tro till eller som Jonas Linderoth skriver på facebook:  Jag tycker inte man skall anklaga andra för att vetenskaplig inkompetens när man själv inte har koll på den experimentella traditionens hörnpelare, Validitet.

Medietips: Att möta tro med vetenskap – går det?

Den bästa artikeln jag läste under 2011 var denna: Chris Mooneys: The Science of Why We Don’t Believe Science | Mother Jones. Artikeln förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt varför vetenskap har oerhört svårt att visa på fakta när den möter tro. Det behöver inte vara religiös tro (även om det ofta är fallet), det kan lika gärna vara tron på att USA:s regering låg bakom 9-11 som tron på datorspels påverkan eller liknande.

Medierådet presenterade härom veckan en publikation:
Våldsamma datorspel och aggression – en översikt av forskningen 2000–2011. Den möttes av olika reaktioner. I SvD hävdades att att denna publikation borde leda till döden för debatten kring dataspel och våld. Kanske, att man borde titta på andra orsaker till varför ungdomar spelar spel och varför dessa ungdomar är våldsamma – helt enkelt sociala skäl. I DN drog man en koppling till att killars dåliga studieresultat kanske kunde kopplas till att de spelade dataspel i högre grad en tjejer. Båda artiklarna hade som utgångspunkt detta inslag från Agenda – http://svtplay.se/v/2628531/agenda/del_14_av_16?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2628530/sb,p103431,1,f,-1. Hjärnforskaren Martin Ingvar tror inte på den forskning som Medierådet lägger fram – han tror på något annat utifrån sin hjärnforskning nämligen att hjärnan trubbas av. Att sedan Medierådet visar på att det inte påverkar beteendet – det struntar Ingvar i.

Folkpartiet och regeringen har skapat en sajt om ”Vanliga nätmyter om invandrare och minoriteter” på:  http://www.regeringen.se/sb/d/2279/a/181576 . Tanken är lite densamma som Medierådets – att med siffror och statistik bemöta olika nätmyter kring invandring (istället för dataspel). Nationaldemokraterna, Sverigedemokraterna och andra liknande partiers  tyckare har inte riktigt accepterat dessa svar på myterna. SD KU anmäler t.o.m. regeringen för att de försöker framställa SD som lögnare. Att diskutera invandringens påverkan på Sverige med statistik och siffror verkar ungefär lika svårt som kring dataspel och våld, i alla fall om de man skall övertala tror på något annat.

I helgen dog en av de stora inom amerikansk journalistik – Christopher Hitchens. Om ni kollar in länken bredvid så kommer ni märka att det första citatet man möter är: What can be asserted without proof can be dismissed without proof. Hitchens död ledde till en oerhörd debatt främst i sociala medier, främst på Twitter. Många kristna kände sig oerhört förnärmade, kränkta, förbannade och arga över att #GodIsNotGreat blev en av de största hashtaggarna på Twitter: Vill ni läsa en del av svaren förmodligen kristna människor hade på hashtaggen: #GodIsNotGreat så kan ni göra det här: http://www.buzzfeed.com/mjs538/25-dumbest-reactions-to-godisnotgreat . Kan tilläggas att God is not great hänsyftar på en bok av Christopher Hitchens. Det är rätt märkligt att bland religioner som ofta säger sig förespråka kärlek så är ofta hatet som störst.

Så tillbaka till det där med att möta tro med vetenskap – går det? Enligt artikeln från Mother Jones i början av inlägget – är det väldigt svårt. Det gör att troende människor är väldigt svåra att övertyga med vad motståndarsidan anser vara logiska och vetenskapliga argument. Innebär då detta att man inte skall göra som regeringen eller Medierådet och försöka bemöta tro med vetenskap? Nej, men nästa gång man förundras av varför stora delar av amerikanska samhället inte tror på klimatförändringar, inte tror på Darwinismen, eller att många tror  att regeringen låg bakom 9-11, invandringens negativa påverkan på samhället etc. Då kan det vara väldigt bra att läsa denna artikel The Science of Why We Don’t Believe Science | Mother Jones. bara för att förstå hur man kan argumentera.

%d bloggare gillar detta: